Tittade på intervjun med Leif GW Persson i morse på TV4:s Nyhetsmorgon.

Han öppnade sig mer än någonsin och smärtan lyste igenom när han pratade om sin mor. Hur tokig hon var och att pappan i det skenet av detta betydde allt. Han bär en ring om halsen från sin far fortfarande för att visa hur viktig han var. Han är ju kärv GW och vill gärna inte titta folk i ögonen. Men jag tyckte idag att han blivit bättre även på detta och att lyssna till denna intervju satte igång många tankar även inom mig. Visst, mitt skrivande har inte lett till ekonomiskt oberoende och så kommer det aldrig att bli, men att lyssna till Leif GW Persson var faktiskt i många stycken som att lyssna på sig själv. Många tankar är lika, helt klart.

Han har ju sällan öppnat på förlåten men nu när han gjorde det mer än tidigare så kände jag igen mig på många plan som sagt. Förutom dårå att han är en duktig författare och ekonomisk oberoende. Fast han sa ju att det spelade ingen roll, ångesten fanns där ändå trots att ett av målen i livet var att bli ekonomiskt oberoende och då få slippa ångesten. Men det satt ju inte i pengarna som han nu konstaterade. Ångesten mäter inte miljoner. Den skiter högaktningsfullt i sådant.

Jag har aldrig köpt en bok av Leif GW Persson. Jag avskyr fejkade deckarhistorier både i bokform och i TV-format. Det har aldrig tilltalat mig. Men nu när GW givit ut en bok med namnet Gustavs grabb och efter att ha sett TV-intervjun med honom i morse, då blir jag nyfiken. För detta är sanning och precis såsom det är.