Skäms inte, Jerry!

Att man ska stå still och tro att man kan det mesta och inte behöver lära sig mer i livets skola. Det är en underliggande tanke som jag har och som jag tror bygger på rädsla. Att liksom stanna där jag är och inte behöva visa mer. Livets skola tar aldrig slut. Den pågår så länge vi andas.

Sen handlar det ju om att begripa detta. Det gäller ju fler än mig, och jag har alltid varit så duktig på att tala om för andra hur de är och vilka fel och brister de besitter. Detta för att slippa titta på mig själv. Eller titta så långt det känns behagligt och inte hotande. För så fort jag känt att jag tappat kontrollen och inte vill mer, då slår jag vilt omkring mig och tittar istället på andra. Ja, jag straffar ut mig och ställer till andra problem än de som handlar om mitt inre. Vem, vad och varför jag är här.

Skäms inte, Jerry! Jag läste om någon som totalt hade utplånat sin egen självkänsla och gjorde allt för att passa in. Personen gick emot allt som personen trodde på, bara för att få vara med någonstans. Det skrämde mig och även om jag inte har suddat ut mig själv totalt, så känner jag igen just den känslan av att inte värdera sig positivt för fem öre. Skäms inte, Jerry!

Nu handlar detta inte om det vi kan se och ta på. Det ytliga och den värld där det går att ljuga och bluffa sig fram. Ibland är även jag duktig på det. För mig handlar det mycket om alkoholen som jag fortfarande har ett väldigt paradoxalt förhållande till. Det handlar också mycket om min sexualitet. Två saker som jag hukar och duckar för. Skäms inte, Jerry! Ibland känns det som om jag försöker bli någon som andra vill att jag ska bli. För att duga. Är säkert mina egna demoner som bråkar, men känslan finns där och det räcker långt för att jag ska skämmas och inte tala om det.

Tänker jag djupt och nogsamt på vem och vad jag är, så skrämmer det mig. För det är då svart och inget driv finns där för att upptäcka något mer än det jag redan sett och varit med om. Har liksom tappat lusten att driva mig själv framåt mer än det jag kan kontrollera. För hur skapar man nyfikenhet och hunger när den liksom inte finns där längre? Du som kan svara på det, du får gärna berätta det för mig. Och då menar jag inte de vanliga råden att gå dit och hit och gör det och datt. Jag har försökt, men hittar liksom inte något stimulerande.

Skäms inte, Jerry för att du tänker som du gör. En sak dock, se till att tappa lite i vikt. Det kan ge mer tid i framtiden. Ett råd till dig Jerry från Jerry… (;-)

7 svar till “Skäms inte, Jerry!”

  1. alla fyller en plats på jorden , annars skulle vi inte vara här. Lev som du känner är bäst för dig & lycka till med viktnedgången. Kämpar på med den här med, satan i gatan vad jag ska frossa i nya kläder:)

    Allt gott 🙂

  2. Nej, Jerry, du är du och ska leva det liv som du är menad att leva. Om du förstår hur jag menar? Jag tror att vi alla har en plats på jorden och när vi mår dåligt på olika vis så är det för att vi ännu inte är i fas med tillvaron. Går man i otakt med sig själv så blir det väldigt obekvämt och jobbig, det är otroligt smärtsamt.

    Om du i texten syftade på Arklöv så kan jag meddela att jag postar den (boken) till dig idag! Kram! 😉

  3. Åsa: Hurfriskt ja, men fel? Nja, jag vet inte men råd på det mer ytliga planet funkar inte så bra på mig längre. Jag gör det mesta av det du skriver men det är liksom inte det som saknas i mitt liv.

    Jag är inte alls hungrig på livet längre. Jag klarar mig när barnen är här, men de är så fundamentala för mig att det då inga alternativ finns till att bara ge upp. Vikten är ett bra exempel och faktum är att det där är saker på G… (;-)

  4. När jag trycker enter så låter det så hurtfriskt fel. En av anledningarna till att jag själv inte skriver privat, vill inte ha den typen av svar. Men jag tror vi lär oss hela tiden, även om vi inte tänker så aktivt på det.

  5. Låt bli att göra något medvetet då. Jag tror att utvecklingen fixas ändå. Lite nya saker på jobbet, någon ny maträtt när det som brukar lagas känns stentrist, lite ny musik, ny film, nytt ordspel. När livet blir för stentrist så ser man till att något händer, gott eller ont.

    Hunger är väl individuellt? Du, och t ex jag, är kanske inte tillräckligt hungriga för att vara några som fixar ny stor stimulansia hela tiden.

    Om du t ex bestämt dig för att gå ner i vikt, så är det väl något som händer när du inte står ut längre. Det blir ju också förändring.

Kommentarsfunktionen är stängd.