Raderar och börjar om, hela tiden. De mörka och hotande molnen får inte beskrivas. Då duger ingen text eftersom självömkandet vinner. Vem självömkar idag när vi alla ska vara så lyckliga och fina? Hälsotips med Blossom, sextips med Linn och självsäkerhetstips med Mia!

Går och går, virrar runt i asfalten som sträcker sig milsvid bort. Det är grått och bara så tradigt och stegen framåt blir stilla eller till och med bakåtsteg. Virrar omkring, ramlar och vill ligga kvar. Och åren går.

Självhat, så starkt självhat. Hindren finns där och förnuftet vägrar samarbeta. Förakt långa timmar gentemot det som aldrig blir av. Kraften försvinner och ensamheten firar nya triumfer. Det dåliga samvetet vill dövas med alkohol och då blir det ännu dåligare och svartare, det där jävla samvetet.

En liknelse:

Allt är serverat och bara finns där. Lusten att förstöra är gigantisk. Kasta porslin i väggarna, bryta sönder kandelabern och slita ner duken så allt åker i golvet. Sådant är bekant och görs med lätthet.

Att sätta sig ner och konversera och tar för sig av det som står på bordet, det är skrämmande. Att njuta av kandelaberns ljus och föra sig på det sätt som man ska oroar hela tiden. Skräcken kommer och tanken på att förstöra allt befriar. Så stark och sugande känsla. Svart förstörd själ.