Det är Felix för hela slanten nu. Idag har jag varit med om någonting riktigt otäckt med honom. Ungefär vid 10:30 i förmiddags så ser jag att han går iväg och lägger sig under yngsta dotterns säng. Han har hela tiden sedan vi kom hem från djursjukhuset hållit sig nära mig, så jag går efter och tittar till honom.

Den här bilden togs vid 17:30 idag. Felix har sovit i mer än 4 timmar.

Detta kommer jag aldrig att glömma, det jag nu får se och som pågår kanske 10 minuter. Felix andas så tungt med öppen mun. Han dreglar och krampar i magen. Jag drar fram honom och tror att nu är slutet här. Jag ber, gråter och klappar honom men han är helt väck och andas så fort samtidigt som han både dreglar och läcker därbak.

Jag blir nästan hysterisk själv men lyckas ringa till Tofflan som jag tyvärr väckte. Tjejerna får underrättelsen och en stund senare är alla tre hos mig. Jag försökte också få tag i “vår” fantastiska veterinär, men hon sov efter ett långt nattpass. Till saken hör att hon ringde mig i morse, kanske en timme innan allt detta hände och då var allt tipp-topp och hon blev så glad över rapporten.

Felix lägger sig bakom TV:n. Andningen är fortfarande hög och han får liksom kramper från magen. Han hade ont eftersom han jamade en del i perioder. När tjejerna kom så var Felix orolig. Efter en stund så lugnade han ner sig efter att ha legat på många olika ställen i huset.

Här kom han in till mig och jag fick gosa lite. Ungefär kl 18.

Han går, men verkar svag. Han har varken ätit eller druckit förrän för en lien stund sedan, då han åt lite crabbsticks och drack en del vatten. Vi tar en timme i taget och nu känns det lite bättre igen.

En tanke som någon sa var att han kanske reagerade på penicillinet och därför fick sådana kramper i magen. Jag vet inte jag, men det vore ju en förhoppning att det var så. Felix ville ju gå på lådan flera gånger efter detta men ingenting kom så att säga.

En timme i taget…