Ensam med katterna. En Felix som skriker och bara vill ut. Det enda som biter då är att gosa med honom så han får annat att tänka på. Fast när jag inte orkar mer så sätter jag på mig hörlurarna och lyssnar på musik.

Jag har sovit mitt på dagen med katterna. Ätit lite rester och kollat på en massa märkliga TV-program. På ett sätt jävligt skönt att liksom kunna skippa alla traditioner. Det finns liksom ingen anledning att hålla liv i dem när barnen inte är hos mig.

Fast det finns också en sorg över att det ser ut så här i mitt liv. När jag inte har barnen så är det liksom bara så här jag kan fira midsommar. Ensam med mina katter. Självförvållat givetvis men ändå.

Så här blir det inget snack om stångar, grodhoppande, nubbar och sill… jag pratar mest om Felix just nu. Han har varit ok idag förutom att han äter lite dåligt. På kvällskvisten så fick han i alla fall i sig lite kyckling. Han sover mycket och älskar att gosa. Det är tur det. Maxi verkar inte bry sig så mycket om vad som sker just nu.

Grannen som faktiskt räddade Felix ringde på dörren för en stund sedan. Hon drog ju ut honom när han hade lagt sig under hennes altan. Hon tog hand om Felix på ett fantastiskt sätt. Glädjen att han faktiskt fortfarande lever gick det inte att ta miste på och hon vill så gärna träffa honom igen. Jag sa att tidigast på måndag så vågar jag släppa ut honom. Om allt fortsätter som nu förstås.

Det finns fina människor därute. Helt klart.