Det har inte riktigt gått in i pallet på mig att bussarna nu går enligt sommartidtabell. I morse så gjorde jag en tabbe igen… lämnade sonen på fritids en halvtimme tidigare för att hinna till ett möte klockan 9. Väntar på busshållplatsen och förstår alldeles försent att det inte kommer att komma någon buss och när jag tar mig till hållplatsen en bit bort där den andra linjen går, så ser jag att bussen går mitt framför ögonen på mig. Redan här så blev jag irriterad och kände bara att nu blir det sent till mötet.

Så blev det givetvis, en kvart senare än planerat så startade mötet. Tror ni inte att det drog ut på tiden ytterligare en kvart extra. A och yngsta dottern skulle få nytt pass hos polisen och där satt hon och väntade enligt den tid vi hade bestämt, men nu var tiden 30 minuter efter det jag ville. Jag kände hur den negativa stressen tog tag i mig när bussar skulle bytas och sträckor åkas och det tog ännu längre tid innan polishuset syntes.

Hos polisen så blev det helt plötsligt kö efter att det inte funnits en människa där enligt A. Så där blev vi väntandes också mer än vad som kändes bra för mig. Jag skulle ordna en grej på jobbet men det fick ju flyttas fram. Och flyttas fram ytterligare eftersom jag inte kom ifrån polishuset förrän 40 minuter efter det jag hade hoppats på. Att säga till människor som väntar på en att man är sen, det är det värsta jag vet. Jag vet ju själv hur jag känner när människor inte passar uppgjorda tider.

Så på väg till jobbet så blev alla människor i min omgivning så söliga och omständliga. Det kändes som om många gick som sniglar och jag ville bara skrika åt en del att rappa på, sätt fart, inget tid att spilla!

Jag var på jobbet åt pipan försent, men personen var kolugn och vi fixade allting med hennes nya dator, även om det var ett par timmar senare än jag hade planerat. Jag hann med det och även en annan grej innan det var dags att ta bussen ut till förorten igen för att hämta sonen på fritids.

För mig känns det så onödigt att jag var så slarvig i morse med att kolla upp busstiderna. Hade jag haft bättre koll och fått en bra start på dagen, så är jag säker på att allt annat som kom senare, inte hade betytt så mycket. Den negativa stressen hade då inte fått fäste i mig. Nu fick den det och det har tagit nästan hela dagen att andas ut och in och försöka att inte påverkas så mycket av detta. Sådan är jag.

På fredag så ska jag göra en ny bekantskap. Det ska bli spännande ur flera aspekter och jag har gett mig den på att våga lite nu. Att kasta mig ut för stupet, för det gör jag alltför sällan numera. Men nu var det väl sjuttsingen om jag inte ska göra det igen på fredag. Vi får se hur jag landar… (;-)