Felix i morse.

Vår ena katt Felix gick ut som vanligt i torsdags. I natt, vid 1-tiden så kom han hem, mer än tre dygn senare.

Det första han gjorde var att han gick till matskålen och åt lite. Hans gång var lite sävlig och svansen rörde sig inte alls, den bara hängde ner. Sen gick han in till äldsta dottern och sov med henne till tidig morgon. Då åt han lite mer…

Rapporterna jag fick från jobbet var att han sov, men ändå var lite social och spann emellanåt. Han har fortsatt att äta och går obehindrat även om svansen är slak.

När jag kom hem från jobbet så tittade jag lite extra på honom och han är svullen vid bakpartiet och när jag började klämma lite så fräste han. Så bra är det inte, men han verkar inte ha ont (förutom när man klämmer) och han kan gå och hoppa upp i Fridas säng till exempel. Just nu så väntar jag och ser hur läget utvecklar sig.

Felix har ju alltid varit den katt som har vågat mest och som varit ute på dygnslånga äventyr. Han gillar att vara ute och vara på vandring så att säga.

Maxi är en försiktig utekatt som aldrig skulle ge sig iväg på det sätt som Felix gör. Tanken att ha dem som innekatter istället för att undvika sådana här saker faller på sin egen orimlighet. Tänk att alltid ha stängt till baksidan och inte kunna ha öppet. Sen kan jag ibland tycka att vad är det för liv för en katt att ALLTID vara inne? Ok om man varit det från födseln och inte vet något annat, men att försöka få en katt som känt på friheten att vara inne för alltid, det tror jag bara är en plåga för katten.

Vi får hoppas att det går åt rätt håll nu för fina Felix…