Relationer & vänskap

110503_recexemplar

Den dagen skilsmässan var ett faktum och jag flyttade ner i källaren så har jag inte haft en riktig relation eller någon att krama om ordentligt. Jag blev till en början så sökande och så törstig på närhet, vilket gjorde mig desperat. Det fick till följd helt misslyckade försök till relationer och kontakter.

Sista två åren har jag knappt försökt. Efter det senaste försöket så gjorde jag mig själv så illa att jag nu backar inför det mesta. När det eventuellt börjar att brännas så flyr jag och ger sjuttsingen i inviterna. Jag har kraftiga tillitsproblem inför de människor som kommer i min närhet. Det finns en gräns som ingen får kliva över för då blir jag irrationell och gör allt för att straffa ut mig.

Det gäller inte bara kärleksrelationer utan även vissa vänskapsband som brutalt har blivit kapade de sista åren. En stor del beror på mitt eget agerande och min önskan att straffa mig själv. Det låter ju inte klokt när jag skriver det, men kommer människor för nära och sen inte håller de sjuka mått eller hur jag ska uttrycka det som närheten skapar inom mig, då flyr jag och gör allt för att sabotera allting. Att få någon för nära efter allt som har hänt är väldigt svårt för mig och har väl varit ända sedan barnsben. Det finns ett mönster i mitt liv och det är väl därför jag idag inte har någon riktigt nära vän.

Så mina relationer blir ofta kortvariga eller på sätt som inte är bra för mig i längden. Det är säkert tvärtom också men då har jag nog fått reda på det tillslut. Jag känner mig otillräcklig för att klara av relationer och kärlek till en annan människa. Så numera så låter jag hellre bli och är ensam. Även om min högsta önskan är att hitta någon likvärdig människa som tar mig för den jag är, med alla mina fel och brister men även med de förtjänster jag har. Utan baktankar eller fula knep.

Jag kanske har träffat sådana själar redan, men min destruktiva sida har då varit duktig på att sabba allt. För att inte riskera att bli djupt beroende av en annan människa och möjligheten att återigen bli sviken.

4 svar till “Relationer & vänskap”

  1. Tofflan: Jag flyttade ner först, sen bytte vi. Så var det och utifrån min vistelse där utgår min post och det jag fortsättningsvis skriver. Vi är nog väldigt lika när det gäller just tillitspunkten, men jag är glad att du kan känna det gentemot en person i alla fall. Jag jobbar på mot ”utförsäkringen”… (;-)

    Nurse Rached: Och jag som trodde att du hade hittat rätt nu? Men det ska jag inte lägga mig i mer än att säga att vi är nog lika där med att trassla till det när det börjar att brännas.

    Mari Lundgren: Det är alltid bra med vänner över nätet och att du skriver, hör av dig och ropar det är positivt. Det är kul att ha den kontakten med dig. Stor kram tillbaka!

  2. Är ”flyttade ner i källaren” teoretiskt menat? Vad jag minns var det väl Anna som hamnade i källaren i verkligheten.
    Hur som helst, jag vägrar bli ”utförsäkrad” från dig. Jag vidhåller att du är en av mina nära vänner – annars skulle jag aldrig bli så förbannad på dig, så glad åt att se dig, ha så mycket att prata med dig om etc etc. Och faktum är att även jag har svårt med tilliten sen jag gått på ett antal rejäla pumpar. Människor är inte alltid det de utger sig för att vara. Det är väl samma för mig: min sanning är just min, ingen annans.
    Din tid med kärleken kommer. Lita på mig. Jag vet.
    Kram!

  3. Om det är till någon tröst så är du inte ensam om att vara livrädd för relationer. 😦

    Jag har kommit en liten bit på vägen men trasslar ofta till det när det börjar att brännas. Jag försöker verkligen men min tillitsbrist ger sig alltför ofta till känna. Jag önskar och hoppas att sådana som du och jag någon gång kommer att hitta rätt. Kram! 😉

  4. Kan ycket väl tänka mig hur tufft du har haft det & att du ännu har det jobbigt med känslor , relationer & tillit – vem skulle inte ha det ?
    Men kom ihåg iaf en sak :
    Jag gillar dig för den du är & du kommer alltid vara min vän 😉
    Stor kram till dig Jerry 😉

Kommentarsfunktionen är stängd.