Så här kan man också ha det:

Min ständige följeslagare ville gosa en stund på förmiddagen och jag är inte den som är den.

Sonen och jag tog bussen (det känns som om vi inte gör annat än åker buss) till Fyrishov och det bowlingkalas som han var bjuden på. Det skulle vara i två timmar och för mig var det ingen idé att åka hem emellan, så jag tog mig en promenad längs med Fyrisån.

Jag vet faktiskt inte vad detta område heter och jag hittar det inte när jag googlar. Märkligt, men det finns i alla fall där det tidigare var kolonilotter. Det är inte så många år sedan och nu är vyn totalt annorlunda. Fascinerande.

Det finns till och med en volleybollbana som nog kommer att nyttjas när värmen är här. Fast jag undrar hur många bollar som kommer att åka ner i ån eftersom det ligger väldigt nära.

Idag öppnade Linnéträdgården för allmänheten efter att ha haft vinterstängt. Inte minns jag att de tog betalt för att man ska få komma in och kolla lite? Så det blev bara en bild från ingången…

Jag traskade vidare till Stora Torget och gick in och handlade lite frukt på Hemköp. Nu hade jag gått i över en halvtimme och kände att det var dags för att ta det lite lugnare.

Rådhuset i Uppsala.

På andra sidan Östra Ågatan. Unnade mig en glass och tog mig sedan sakta men säkert tillbaka längst med Fyrisån.

Det är ett ganska bra tryck i ån just nu. Att stå och lyssna på ljudet av vattenmassorna är så rogivande.

Längst Svartbäcksgatan.

Polishuset i Uppsala som invigdes i september 2004.

Jag vet inte om det syns, men jag tog kort på två fåglar som satt och svajade på tågledningarna.

Benen blev trötta och jag letade efter någonstans att sitta. Då passade det ju alldeles utmärkt med en meditationsplats som fanns strategiskt placerad vid Fyrisån.

Jag blev kvar i nästan 20 minuter. Skönt och avslappnat även om blåsten var lite väl kall emellanåt.

Gick till Fyrishov och väntade sista kvarten på att kalasets sluttid skulle infinna sig.

Sonen hade haft det bra och var så nöjd med kalaset. När han är nöjd, då är jag också nöjd.