Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm är rubriken på en debattartikel som prästen Ulla Karlsson från Aspeboda församling skrev i Kyrkans Tidning den 24 mars 2011.

Debattartikeln har blivit den mest uppmärksammade i Kyrkans Tidnings historia med hundratals kommentar där de allra flesta är upprörda och negativa emot det hon säger.

Vad är det hon säger då?

Hon ifrågasätter den gamla gudsbilden och människosyn där mycket handlar om skuld och skam. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte, där Guden är som vilken diktator som helst i vår tid.

Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!

Hon vill att vi ska tala om kärleken istället, om barmhärtigheten, godheten och det positiva som vi människor står för. För att, som jag förstår det, lyfta oss istället för att hela tiden berätta om arvsynden och den skuld och skam vi alltid måste känna som kristna människor.

Ulla Karlsson från Aspeboda församling är en modig kvinna. För detta som kan låta självklart för de flesta av oss så har det i kristna kretsar tagits emot med bestörtning bland vissa och hon är till och med anmäld till domkapitlet av Gabriel Fjellander.

Han säger att det faller inte under den kristna bekännelsen att uttrycka sig på det här viset. Han förutsätter att hon inte tillåts fortsätta som präst om hon håller fast vid sin åsikt. Frankt uttrycker han sig att prästerna i Svenska kyrkan måste vara kristna!

Ulla Karlsson från Aspeboda vill ifrågasätta och starta en debatt. Så har jag uppfattat saken och för det så ska hon avkragas och till och med brännas på bål enligt en så kallad kristen förkunnare. Reaktionerna på hennes debattartikel är många gånger hätska och onyanserade.

Jag vet inte vart gränserna går och hur långt man kan vidga tron och ändå vara kvar som präst i Svenska kyrkan, utan det jag reagerar på är just alla rabiata reaktioner och att det som vanligt är de som ser sig som mest kristna (enligt egen definition) som är mest dömande och liksom bara viftar bort det hon säger utan någon som helst form av reflexion av vad hon faktiskt säger.

Hon fick gå i svaromål med en ny debattartikel Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer. Där är hon ännu tydligare med sitt budskap:

Det finns ingen fallen skapelse, inget som en gång har varit fullkomligt och därför måste helas. Därför faller hela idén om försoning. Vi behöver inte försonas med någon gudomlig skapare. Människan är inte ondskefull för att hon är syndig, hon utför ondskefulla handlingar bland annat på grund av rädsla, maktanspråk och för att hon har en inneboende överlevnadsmekanism.

Tanken att Jesus dog på korset för ”våra synders skull”, att ”han har betalat skulden med sitt eget blod”, är motbjudande och bortom allt sunt förnuft och rimlighet i en modern tillvaro.

Själv tycker jag ju att det är så uppfriskande med en präst som ifrågasätter på det här viset och får fram en diskussion som visar på att en del bitar i den kristna förkunnelsen lever i en tid som vi passerat för länge sedan. Håller inte den kristna tron ihop om man har den uppfattningen som Ulla Karlsson har?

Den ”tysta” kyrkan är mer skrämmande än den som högljutt står på barrikaderna och kämpar för sanning, rättvisa och frihet. Att man inom kyrkan hävdat saker i århundraden, innebär inte att dessa utsagor är ”sanna”.

Hennes slutkläm är en stor käftsmäll till de som bara pratar om skuld och skam och offer i kristenhetens namn:

Men kärlekens kraft som han predikar är större än något annat. Detta Jesus budskap ser jag som min främsta uppgift att föra fram i Svenska kyrkan. Om det anses okristligt får vara upp till var och en att bedöma.

Hon är modig, Ulla Karlsson från Aspeboda församling, som vågar stå upp för det hon tror på och hon får efter denna enorma storm chans att förklara sig i en artikel med namnet “Nu vet jag vad som är tabu i kyrkan” där jag får än mer sympati med henne och det hon uttrycker är kärnan i kristendomen.

Ulla Karlsson tror inte på en fallen skapelse och ser inte på människan som syndig från födseln:

Vi utför ondskefulla handling­ar, men för det mesta gör vi goda saker och vill våra medmänniskor väl. Jag plockar inte bort ondskan utan ser den som en realitet. Men jag tycker det är beklämmande när människor går omkring och bär på bilden av sig själva som usla, syndiga varelser. Bättre att fokusera på det som är bra i en människas liv än det som är dåligt, det vet vi ändå.

Reportern frågar om hon vid någon punkt inte kan tänka sig vara kvar i Svenska kyrkan. Svaret som Ulla Karlsson då ger är:

Frågan är hur högt i tak det är. Är jag en resurs och en tillgång eller är jag ett hinder? Jag hävdar att jag har en uppgift som präst i Svenska kyrkan utifrån det sätt som jag tänker.
Jag har sagt var jag står. Jesu kärleksbudskap är mitt rättesnöre och det centrala i min verksamhet. Sedan får kyrkans makthavare ta ställning till om det stämmer överens med kyrkoordning, lagar och paragrafer.

Ulla Karlsson från Aspeboda församling är en mycket modig präst och det ska bli väldigt spännande att se vart detta tar vägen. Jag ser det som att hon ligger före sin tid och frågan är hur långt före och om dagens svenska kyrka har så högt i tak som jag hoppas att de har.

Andra i samma ämne
lila tankar – Inte ens de dödas uppståndelse!
rupeba-bloggen – Ulla Karlsson: “Nu vet jag vad som är tabu i kyrkan”
Gunnels plats i rymden – Ett kodat budskap