En förmiddag av väntan. Så känns det. Inget jobb idag på grund av andra saker. Väntan på vad? Att orden ska ligga rätt och processen fortskrider positivt?

Ibland känns hela livet som en väntan. Väntan på vad? Läser om Ingemar Stenmark som säger

Jag skulle gärna vilja göra nåt annat. Jag har inget som jag riktigt brinner för i dag, och det skulle jag vilja ha. Livet är inte så långt och jag tänker mer och mer på att man måste passa på att göra det man vill när man fortfarande kan. Vad det är vet jag inte riktigt än.

Ingemars ord är mina. Det är ungefär i det läge jag är i och har varit i några år. Har ju liksom barnen som alibi för att slippa göra något annat än att vara pappa. Fast samtidigt så är det ju det jag klarar bäst. Jag väntar på att någon annan ska ta tag i mitt liv och rädda mig den dagen barnen klarar sig själva. För det är ju lite så det är för mig. Att jag liksom inte har drivet själv att leva utan mina barn. Jag brinner inte för mycket idag.

Så jag gör det jag kan bäst. Väntar och bryr mig om barnen. Idag är en viktig dag.