Keith & jag (2010)

Keith & jag (2010)

Det första jag vill säga om boken Keith & jag är att den är väldigt bra skriven. Det är mycket väl balanserad mellan fakta och mer känslomässiga berättelser. Sen också detta att växla två livshistorier i varje kapitel är ett ovanligt lyckat koncept.

Keith Cederholm blir ju rikskänd sommaren 1984 när Jan Guillou genom sitt TV-program lyckas få till en resning för det uppmärksammade mordbranden som han blivit dömd för. Cederholm frias helt, men tyvärr så är han märkt för all framtid trots frikännandet bland många människor och livet far illa fram med honom. Den 28 augusti 2010 så dör Cederholm efter många års kamp mot cancer vilket då gör den här bokens framtid oviss eftersom Ingrid Carlqvist nu står ensam med allt material.

Carlqvist jobbar själv med boken och resultatet blir väldigt bra tycker jag och kapitlen om hennes eget liv fängslar mig väldigt mycket. Hon berättar om sitt liv på ett mycket öppet och generöst sätt. Om sin längtan efter barn, om sin brors tragiska död och om hennes kamp för oskyldigt dömda och sin relation till sin mor och far.

När hon berättar om sin mor och hur hon blir sjukare och sjukare i sin demens så blir det känslosamt. Hon hamnar tillslut på ett vårdhem och när Ingrid och en vän tömmer sin mors lägenhet och hittar dikter som hon skrivit då går inte tårarna att stoppa. Dikten hon skrivit till sin älskade dotter finns med i boken:

Låt mig få älska
Jag vill känna värme
Den värme som bör finnas mellan
oss människor.
Värme som likt solen tinar upp själen
Och kan få mig att lysa och le.
Så hel är min kärlek till Dig min älskade dotter
att jag inget högre önskar än att alltid vara
förenad med Dig i livets alla skeden.
Ingen kan som Du få mig att leva upp och åter
hoppas på att glädjen och skrattet skall
befria mig från det håglösa.

Så otroligt fin kärleksförklaring. När hon ytterligare några år måste flytta återigen så kryper orden och ledsenheten långt in i mig också som läsare:

Dagen när mamma ska flytta är fasansfull. Hon ser helt skräckslagen ut när de sätter henne i en rullstol och lyfter upp henne i en färdtjänstbuss. Jag kramar mamma och hoppas att hon förstår något av allt det positiva jag säger om Lussebäcksgården.

När vi kommer fram har hon kissat på sig där hon suttit ensam och ledsen i bussen. Jag vill slå någon, jag vill ha någon att skylla allt detta smärtsamma på, jag vill skydda min mamma från fler hemska upplevelser, men det enda jag kan göra är att gråta.

Några veckor senare så går hon över till “Andra sidan” med Ingrids ord:

Mamma, du får gå. Tomas väntar på dig…

Jag sitter med tårarna när jag skriver detta för att jag blir så berörd. Fantastiska ord!

Detta är en väldigt bra bok om två människoöden som gick åt helt olika håll och ytterligare en styrka med boken är att den inte bara ser allt i svart eller vitt utan beskriver verkligheten såsom den är. Rekommenderas!

Mer om boken:

Länkar i samma ämne
Ingrid Carlqvist – Kanonrecension i Sydsvenskan!
Ann-Mari’s blog – Keith och Jag av Ingrid Carlqvist, bokrecension
Pelle Billing – Keith & jag
Ramona Fransson – “Keith & jag” en berättelse om brott och straff…

Läs även andra bloggares åsikter om Ingrid Carlqvist, självbiografi, memoarer, journalist, Keith Cederholm, bokrecension, rättsröta, utanförskap, Jan Guillou, Keith & jag, intressant?

3 svar till “Keith & jag (2010)”

Kommentarsfunktionen är stängd.