Ingenting är för evigt. En sanning för alla, förr eller senare. Jag har gått igenom flera vägskäl detta år och frågan är om inte det blir ett till under nästa år. För jag kan inte tolka en av dagens händelser på annat sätt. Vi får se.
 
Det börjar mer och mer påminna om förra årets mängder av snö. Så här ser det idag ut i förorten. Fyra minusgrader känns nästan behagligt.

 
Jag och sonen skottade lite på baksidan. Mycket snö är det och katterna behöver ju ha en liten gångväg ut mot den lilla skogen.
 
Vi tog oss också till den lokala butiken för att handla lite. Sonen ville också köpa en bingolott till i morgon.

För egen del så är det bra just nu. Jag känner mig grundad trots att det runtomkring mig är lite rörigt. Men för egen del så bär det just nu ganska bra och jag känner tillförsikt trots allt inför framtiden. Jag behöver inte fly in i fyllor och sådant för att slippa känna. Jag känner och skillnaden är att jag nu vågar det och klarar av det. Det är en sådan känsla att jag inte riktigt kan förklara det med ord. Jag sänker inte heller blicken och det stärker mig.

Det är inte lätt alla gånger. Men jag flyr inte längre. Det är den stora skillnaden.

Nu vill sonen spela lite TV-spel innan vi ska klä julgranen. Eftersom barnen ska till sin mor på söndag och vara där över julen så gör vi detta idag. För nästa gång de kommer till mig så är ju redan julen över… Jag återkommer med lite bilder senare när det är klart. Hej, hej… och en fin lördag till er alla som läser här!