Fars dag, igen!

Idag är det Fars dag. En dag att fira sin pappa. Jag vet inte jag, men för mig har en sådan här dag alltid fått mig att tänka på det som aldrig blev och hur min pappa varit emot mig genom åren.

Det jag tänker på är hur jag saknade en manlig förebild när jag växte upp. Ja, det var väl dåligt med förebilder överhuvudtaget, men just avsaknaden av en far som fanns där och tyckte om sin pojke för den han var.

Så att fira Fars dag för mig det är att tänka på den pappa som aldrig fanns där. Det är en pappa som var väldigt frånvarande och som jag var rädd för när han drack. Drack och slog mamma. En pappa som jag kände inte tyckte om mig. En pappa som alltid föredrog sin dotter före mig.

Jag vet att han aldrig skulle läsa här (jo, han lever fortfarande), men mina minnen av pappa är obekväma och inte fyllda med någon som helst glädje. Gud, vad jag har försökt, det har jag. Jag ville ju ha en relation med honom på något vis, men det gick bara inte. Den dagen han ringde mina egna barn och var lika otrevlig och full som han ofta var mot mig, då fick jag definitivt nog. Det är några år sedan nu och numera så finns det ingen far i mitt liv och ingen farfar i barnens liv. Jag bestämde mig då att det fick vara slut på detta. Min enda chans att bli helt fri från någon som bara gjorde mig illa.

Fast det smärtar mig emellanåt att barnen inte har någon farfar. Första åren så var han ju med när Linn var liten och henne tog han till sitt hjärta. Mina två andra barn brydde han sig dock aldrig om, även när vi hade kontakt. Märkligt egentligen, men så fungerade han.

Det var alltid så synd om honom. Det var alltid fel på allt annat. Han kunde aldrig se att det var han som var vuxen och vi som var barnen. Fast en sak ska jag ge honom och det är tack vare hans beteende och sätt mot mig och syrran, det är just detta som gör att jag kämpar så med mina egna barn. Sen hur han behandlade sin fru, vår mamma det är någonting som alltid finns där inom mig. Mamma var min trygghet de år hon kämpade och försökte vara en mamma. Men tillslut så orkade hon inte mer och lämnade allt genom att ta sitt liv.

Vi är alla ansvariga för våra liv och handlingar, men nog la far grunden för att mamma själv valde att fly in i droger och sådant för att stå ut. Hon försökte bryta sig loss, men lyckades inte helt. Hon drogs till alkoholister och trasiga män.

Det är som det är nu och jag försöker inte att tänka så mycket på det som var. Men en sådan här dag så går det liksom inte att undvika att tänka på far. Många har ju faktiskt bra pappor och det är deras dag idag. Jag skrev även om Fars dag 2009.

Annonser

3 tankar om “Fars dag, igen!

Kommentarer inaktiverade.