Varför inte läsa “kungaboken” FÖRST?

En sak är väldigt intressant när det gäller “kungaboken” som släpps i dagarna. Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken borde man väl läsa FÖRST innan man dömer ut den med en massa olika epitet. Det tycker jag i alla fall.

Många har en massa åsikter om boken utan att ens ha läst den. Hur kan man ha det med någon form av trovärdighet kvar? Jag tänker läsa boken först och sen möjligtvis skriva om vad jag tycker om den. Tidningsdrakarna drar på som sjuttsingen nu och kanske är det så att när någon annan har kastat första stenen, då vågar man hänga på. Intervjun med Caroline är ett exempel på det.

Att kungen redan nu ställde upp på en väldigt hafsig och improviserad presskonferens kanske inte var så smart. Det var mest svammel tycker jag och frågetecknen blev ännu större.

Boken är beställd och jag återkommer säkert i ämnet senare. EFTER det att jag har läst boken.

Läs även andra bloggares åsikter om Carl XVI Gustaf, kungaboken, presskonferens, Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken, intressant?

6 svar till “Varför inte läsa “kungaboken” FÖRST?”

  1. Nej, såklart har det alltid skvallrats om folks privatliv (vilken arbetsplats går fri??) och även kändisars privatliv vänds ju ut och in på i offentligheten, men för det mesta har denna information hållit sig till den kolorerade veckopressen. En tendens på senare år är att kvällspressen ägnar mer och mer spaltutrymme åt kändisars privatliv. Det beror nog på att det är billig och enkel journalistik, kanske också på en viss feminisering av pressen. Men den omfattande bevakningen av de nämnda otrohetsaffärerna är något nytt i svensk press. Svensk pressetik har varit att inte kränka privatlivets helgd på samma sätt som engelska tabloider gör. Här har nu en gräns passerats anser jag.

  2. Paul Ronge: Det vore väl konstigt om vi var eniga i allt…(;-) Jag är en lekman på mycket låg nivå när det handlar om etik i media. Jag erkänner att jag är nyfiken på hur det framställts i boken och vill få en egen uppfattning istället för att läsa om vad pressen skriver.

    Maria: Så tidigare år har det alltså varit så att folks privatliv har varit fredat? Att det liksom är en skifte på gång i år? Nog har det väl skrivits och skvallrats tidigare om kända människors privatliv utan deras godkännande?

  3. Exakt Paul, jag ogillar boken av principiella skäl och att den överhuvudtaget ges ut och får så stort utrymme i pressen är ett lågvattenmärke. Dammen brast väl redan tidigare i år med rapporteringen om paret Woods och prinsessan Madeleine. Låt folk få ha sina privatliv i fred, det gäller även för medlemmar av kungahus, politiker och idrottsstjärnor.

  4. Min åsikt är helt enkelt att skvallerböcker på den här nivån kommer att sänka etiken i media överhuvudtaget och det kommer att bli mer comm’il faut att jaga offentliga personer i sitt privatliv. Precis den situation som finns med den gula pressen i England.
    Jag resonerar alltså inte om huruvida det är en bra eller dålig bok, utan det är av principiella skäl dåligt att den överhuvud taget har skrivits, eftersom den bidrar till det allmänna snaskandet.
    Av samma skäl kommer jag aldrig att köpa boken eller läsa en enda rad av skiten. Men anser mig fortfarande ha rätt att kommentera – av ovan angivna principiella skäl.
    Vi kan inte vara överens i allt, Jerry! 😉

Kommentarsfunktionen är stängd.