Idag vaknade jag av tystnaden och inga mobiler som ringde. Fast det klart, ofta så vaknar jag före ringsignalen och kan omöjligen somna om igen. Tog det lugnt, kollade bloggar och tog mod till mig för att spela in mitt bidrag till kampanjen It Gets Better – Det blir bättre. Det är för mig oerhört obehagligt att se mig själv och dessutom höra min röst. Men syftet är för mig högre så jag struntade helt enkelt i de jobbiga känslorna.

Vännen Tofflan hörde sedan av sig och jag fick låna Clarkan för att storhandla. Så vänligt och så viktigt för mig att ha en välfylld frys inför veckan som kommer. Tacksamhet. En tur till den stora butiken där jag numera galant handlar med scanner och betalar utan att passera några kassor. Jag minns hur nojig jag var i början för detta. Nu känns det så lätt och bra att sköta allt på egen hand.
När jag hade parkerat bilen hos A så bjöd de på fika och jag fick träffa guldklimparna en stund. Sonen och jag tog ett par varv på gården så han fick kickbajka lite… det var så kul att få vara med grabben på tu man hand en liten stund. Jag saknar honom så…

Jag känner mig stark. Beslutsam över fortsättningen.