Äpplen, hot & vänskap

1009_apple1
I år så struntade jag i att beskära mina två träd med äpplen. De är mustiga och yviga och det ena trädet ger många fina äpplen. Jag har nu i två dagar smakat på läckerheterna och jag känner knappt av någon retning alls. Det är underbart. I går tog jag två skivor och idag tre. Kanske vågar jag mig på ett helt äpple i morgon. Det är ju så saftiga och goda.1009_apple2
Jag tog in några av läckerheterna och det finns kanske ett tiotal till att plocka. Det har aldrig varit ett bättre skördeår.

I morse så tog jag bussen som vanligt till jobbet. När jag klev av vid centralstationen så korsade jag Kungsgatan och gick längst trottoaren mot mitt jobb. På andra sidan, där bussarna stannar, så stod det en kille som helt plötsligt började skrika åt mig “Jag ska döda dig din, jävel”. Jag tittade på honom och fattade ingenting. Sen mumlade han någonting konstigt som jag inte förstod. Jag fotsatte att gå och pulsen steg. Jag tittade igen och då mumlade han för sig själv, men var på väg bortåt. Emellan oss så var det bilar som körde Kungsgatan fram.

Antingen så hade jag bara otur och han skrek åt mig för att han tyckte att jag var lik någon. Jag kände inte igen killen. Eller så läser han min blogg och den vägen vet vem jag är, men det tar jag för osannolikt, för så många läsare har jag inte. Eller så var han helt enkelt en galning som hade lite otur när han tänkte. Men det var i vilket fall som helst obehagligt och det var nog första gången som jag blivit mordhotad av någon. Jag kan inte komma på att någon tidigare sagt något liknande till mig.

Ibland så känns vissa vänner bara så färdiga. Att det liksom inte finns något mer kvar. Vänner kommer och går och vissa växer man helt enkelt ifrån av olika anledningar. Det finns ingenting som förenar mer och ur min synvinkel så var gårdagens dispyt med en av dem i mina kommentarer någonting som jag väntat på. Det har liksom känts ett bra tag att den här så kallade vännen försökt länge att trigga mig till att säga de ord jag igår sa. För ifrågasätts min tolerans och blir jag dessutom kallad dum så har en gräns passerats. Det tror jag hon visste om innan hon skrev den kommentaren till mig och hon var dessutom väldigt snabb att sedan ta bort mig som vän på Facebook.

Vänner kommer och går. Hela tiden. Det är en del av livet och att försöka hålla kvar någonting som länge känts avigt och negativt, det gynnar ingen. Jag måste här faktiskt ge en av mina andra före detta vänner credd när hon uttryckte någonting liknande och jag då bara tyckte att hon flydde. Men idag kan jag känna precis samma sak och från min sida handlar det inte om att fly, utan helt enkelt om att gå vidare med mitt liv, att släppa det som drar ner en och fokusera på de vänner som ger en energi istället.

Ett svar till “Äpplen, hot & vänskap”

  1. Många som är allergiska mot äpplen tål dem om de är tillagade. Så sjas in i köket och koka massor av mos och baka äppelkakor och stoppa in i frysen! Tänk så gott och trevligt att kunna ta fram under vinterhalvåret.

    Jag blev knivhotad av en påtänd/psyksjuk kille på Roslagsbanan för några år sedan. Det var en riktigt ruggig upplevelse och jag förstår att du är omskakad. Det händer då och då att man träffar på riktiga knäppgökar som gormar och skriker ute på stan och jag förmodar att det oftast rör sig om psyksjuka människor. Förhoppningsvis är de fredligare än de verkar men särskilt trevligt är det inte. De far antagligen väldigt illa ute i samhället, en baksmälla av psykiatrireformen som kanske inte blev helt optimal.

Kommentarsfunktionen är stängd.