Det är väldigt sällan som jag tänder till gentemot mina medmänniskor, men idag så small det till. Historien är den att jag och yngsta sonen hade varit på en bussutflykt och grabben ville sätta sig längst bak till höger i bussen.

Efter ett par hållplatser så kliver det på en dam med en hund. Hon är i 60-årsåldern och klädd i ett linne som sitter väldigt slarvigt. Hunden är inte kopplad och den kommer emot oss. Damen släntrar efter och säger sen med bister min till Ellet att där han sitter, det är en hundplats. Jag reagerar instinktivt och frågar vart står det någonstans? Damen blänger både på mig och sonen och hon fortsätter ilsket att hävda att platsen är vikt för hennes hund. Jag ser att sonen blir lite orolig över det tonfall som damen har.

Det är tomt i nästan hela bussen och jag själv surnar till rejält och häver ur mig att jag aldrig hört talas om att hundar har egna märkta sittplatser på Uppsalabussar och att vi inte tänker flytta på oss. Hon blänger på mig och väljer tillslut en annan plats åt sig och sin hund. Hunden lägger sig på sätet och åker så hela resan, trots att det tillslut är ganska fullt på bussen. När vi åkt en bit så börjar jag känna olust och en känsla av att alla hästar inte riktigt står på rätt plats i stallet så att säga i skallen på den aggressiva damen.

För döm om min förvåning när jag lite senare hör damen prata med en ung tjej som satt sig bredvid henne om killen som sitter mittemot. Du gillar honom va, du är förtjust i killen? Tjejen skruvar på sig och jag hör inte vad hon svarar, men jag hör att damen tillslut säger Välsignad vare Gud.

Det värsta är dock när damen ska gå av vid Dragarbrunn. Hon börjar gapa och skrika att chauffören ska stanna trots att vi inte nått hållplatsen och när en dam försiktigt försöker påpeka detta så kommer något så totalt oväntat ur käften på henne. Jag sitter och gapar en bra stund efteråt. Hon säger alltså i hånfull ton att “det vet du alltså att hållplatsen är här, din gamla fitta”. Ja, hon sa så och jag förstår i efterhand varför jag själv reagerade såsom jag gjorde gentemot henne. Hon kändes väldigt elak och hård i sättet och det hade jag svårt att inte reagera emot. Sen hur Ellet reagerade på det hela, det kan ni ju bara tänka er. Han pratar fortfarande om damen med hunden.

Ibland blir jag så jävla irriterad på människor som inte har någon form av hyfs inför andra och där impulskontroll totalt verkar saknas. Tala om att hon dagligdags måste vara i konflikt med människor som kommer i hennes väg med den hemska attityd hon uppvisade mot flera av oss i bussen.

Jag har ju givetvis nu kollat upp på Uppsalabuss hemsida om vad det är som gäller när det handlar om hundar. Det enda jag hittar är följande:

Hund En hund reser gratis. Har du fler hundar med dig ska ungdomspris betalas för övriga.

Så inte fan finns det reserverade platser för hundar i en buss. Den saken är klar.