Natten mellan den 25 och 26 maj så hände något. Snart en vecka då jag inte varit så orolig och haft rädsla inom mig. En vecka av relativt god harmoni. Jag är så tacksam för detta.

Känner mig ovanligt stark och klar i vad jag vill och vad jag inte vill. Vad jag kämpar för och vad som är viktigt för mig. Min pendel har saktat ner och ger mig nu lite credd för det inre jobb jag lagt ner på att förändra mig själv.

Fokuserar på vad jag har och på hur lyckligt lottad jag är. Möjligheter istället för hinder. Att le istället för att sura. Ja, att helt enkelt ära livet och varje dag jag får. Det känns liksom mer meningsfullt för mig att fokusera på det som ger mig glädje, harmoni och inre ro och inte haka upp mig på skitsaker och sådant som jag ändå inte kan påverka.

Nästan en vecka av detta har jag fått. Det känns väldigt bra och jag är glad för varje dag jag vaknar och får en ny chans att se möjligheterna. För det tackar jag livet och mig själv. För att ingen av oss gav upp när det var som mörkast.