Någonting som intresserar mig väldigt är detta med kön och kärlek. Anledningen till min post och morgonens grubblerier är det Anne utan E bland annat skriver i sin post Choklad:

Vi behöver beröring och kan vi inte få det av en man så kan vi få det av varandra med den omsorg och kärlek som bara en kvinna kan ge till en kvinna.

Är det verkligen så? Att det finns en omsorg och kärlek som bara en kvinna kan ge till en kvinna? Att liksom könet är det avgörande? Jag är helt med när det handlar om sex och köttsliga begär, då är vi ju olika rent anatomiskt, men när det handlar om omsorg och kärlek?

Jag vet att jag bara kan gå till mig själv och berätta om min preferenser i ämnet. För det kan jag säga att för mig har aldrig könet styrt just när det handlar om omsorg och kärlek. Jag har känt sådant hos både män och kvinnor. Att den skulle vara olika beroende på kön är inte någonting som för mig varit avgörande och inte något jag kan säga är hugget i sten.

Gränslös kärlek tror jag är ett av våra mål. Där vi blir förälskade i själen och inte i könet.  Jag kan känna kemi till vissa människor på ett sätt som bara inte går att förklara. Det har varit både män och kvinnor under mina år på jorden. Människor som jag dragits till och som jag skulle vilja ha lärt känna mer.

Detta ämne är väldigt intressant och det är spännande att lyssna på andras erfarenheter. Det är ju så vi kommer vidare och själva får utmana det vi ibland fastnat i. Hur känner du som läser detta? Vad är din erfarenhet?