Kyrkovalet 2009: Efterreflexion

platt-drop Kyrkovalet för Svenska kyrkan är till för dess medlemmar. De har chansen att påverka vart kyrkan ska gå i framtiden. Tyvärr så är de allra flesta passiva (men de vill ändå vara kvar i kyrkan) och ger de 12-13% som är aktiva all makt.

Det är ju så det ser ut i val efter val. Kanske ska jag inte hänga upp mig så mycket på siffrorna utan konstatera att det ändå är otroligt att så många faktiskt går iväg och röstar. Det handlar om ca 500 000 människor som aktivt gör ett val. Vilken annan organisation kan visa upp det? Nu vet jag ju om detta med statskyrkotradition och sådant, men det var ju ändå snart 10 år sedan skilsmässan genomfördes. Jag vet också att rester hänger kvar av den unika ställning kyrkan hade gentemot staten, men ändå.

Kyrkovalet kanske trots allt har sin funktion, även om jag själv skulle önska att några fler procent faktiskt var mer aktiva. Valet fyller sin funktion även om det aktiva engagemanget inte är så högt. 88% överlåter valet åt de som går och röstar. Och ändå stannar de kvar i Svenska kyrkan.

Jag ska också ärligt säga att mitt engagemang till stora delar beror på att jag jobbar inom kyrkan och för mig har det betydelse hur många som är kvar som medlemmar. Så är det och kanske är en del av mitt resonerande baserat på detta, men jag har också faktiskt under åren fått en positivare bild av Svenska kyrkan och dess teologiska kompass. Den tilltalar mig.

Arv, tradition och en unik ställning gör att vi då ändå kanske ska glädjas åt att kyrkovalet genomförs med så många människor engagerade. Jag vill försöka se det så och jag vill ha en positiv inställning. Sen kan man ju diskutera om det behöver vara tre (fyra på en den ställen) val och om man kan ändra det på andra sätt, men att helt ta bort kyrkovalet tycker jag är fel. Det behövs i någon form så att medlemmarna kan säga sitt.

Nu räknas det och nu sammanställs det runtom i landet. Du kan hitta alla valresultat på Svenska kyrkans hemsida.