Det här inlägget fick mig att stanna upp. Ord blir lätt överdådiga men att läsa den här posten var väldigt starkt för mig. Tårar, rysningar och en sådan tacksamhet över människors kämpaglöd och godhet sköljer över mig. Det finns andra bilder än de vi ser i nyhetsflasharna.
Honungspojkens pappa skriver om sin son på ett sätt som bara måste läsas. Orden om Hugo hittar du här!
