Befrielse blandat med Herr Ågren

Det finns en befrielse inom mig som jag saknat tidigare. I de mest positiva stunderna så kommer jag på mig själv och kan nästan känna en skillnad. Jag ser framåt. Vill någonting.

Just denna känsla försöker jag förstärka. Men visst känner jag också Herr Ågren stå där ibland och göra allt för att få min uppmärksamhet. Ett samtal idag var som att trycka på en knapp. Jag började toktwittra, lyssnade på Madonnas senaste remix som en galning och slog sedan en signal till Anna. Pladdrade på som jag vet inte vad och hon måste väl ha undrat vad det var för fel på mig.

Ellet blev hämtad av Anna och Tofflan idag för att regnet öste ner. Sen skjutsade hon mig till jobbet vilket var väldigt schysst gjort av henne.

Idag så drack jag min första mugg antabus. Smakade ingenting. Varje dag denna vecka så är det samma procedur som gäller. Besök på mottagningen, blåsning samt en mugg antabus. Sen blir det så tre dagar i veckan under lång lång tid.

I morgon ska jag träffa min nya terapeut tillsammans med vår personalansvarige på jobbet M. Kanske är det därför Herr Ågren tittat fram idag? Ytterligare en ny person som jag måste “klä av mig” inför. Just nu känns det både jobbigt och läskigt, men samtidigt så vet jag att jag har ingenting att dölja längre. Jag är som jag är och behöver hjälp.

Men visst far skamkänslorna fram i mig då och då. Fast de blandas med just den befriade känslan av att jag vågade och att jag nu bestämt mig.

En dag i taget. Nu är verkligen de orden så viktiga för mig. Jag vet vad jag vill och alla andra alternativ är sämre.

14 svar till “Befrielse blandat med Herr Ågren”

  1. jag har ju sett ditt kort förut på tofflans blogg men nu var jag ju tvungen att stilla min nyfikenhet. ha en bra dag

  2. Starkt. Mycket starkt. Ännu ett tabubeladt ämne. BRA att du vågar gå ut med det. Så jobbigt att erkänna att man tappat kontrollen…
    Kanske ger det dig en extra morot att klara av Herr Ågren genom att du bloggar om det också.

    Varm kram!

  3. Stor Kram till dig Jerry.
    Du är modig och ska känna dig stolt över att du tar tag i ditt problem med alkoholen.
    Kram Åsa

  4. Som nykterist kan jag kanske inte helt förstå vad du går igenom, men jag håller på att försöka att sluta röka, då mitt blodtryck är alldeles för högt och min 17-åriga dotter inte vill att jag ska dö i cancer, så, med hjälp av tuggummi är jag inne på den andra dagen. Vi kan väl hålla tummarna för varandra?

  5. Våra svagheter är paradoxalt nog också våra största styrkor… de kan förvandlas till det och natten är aldrig så svart som alldeles före gryningen… för mig är det att skriva som är det där både och… varje gång jag hade skrivit en artikel och lämnat den ifrån mig på DN så trodde jag att det jag hade skrivit var helt vansinnigt… ända tills tidningen damp ned nästa dag i brevlådan och jag fick se vad de hade gjort av mina ord… och det såg alltid så normalt och vederhäftigt ut… och likadant är det nu när jag skriver böcker… jag blir så förtjust över att jag är så klok och det kommer så många fina tankar och sedan känner jag att jag är världens sämsta på ord och det kommer aldrig någon annan att vilja läsa… denna berg-och-dal-bana kan få vem som helst att ta till droger om man inte inser att det handlar om egot… och det är denna del som upphöjer dig själv och sedan trycker ned dig själv i skorna… numera försöker jag att skriva bara och tror inte att det alltid är jag/egot som gör det… vi består av fler delar än så… fast när jag sade till en kompis att det inte var jag som hade skrivit mina böcker så trodde hon förstås att jag höll på att bli knäpp 🙂

  6. Jerry!
    Du är fantastisk!
    Jag håller alla tummar. Stenhårt!!
    Kram
    Monica

  7. Känslan av befrielse kommer att växa! Även om det känns motigt ibland.
    Kom ihåg att det är en fantastisk grej du gör.

    Sen är det ofta så att människor som dricker för mycket ”självmedicinerar” (det här har din läkare säkert redan sagt till dig) och att det kan underlätta med antidepressiva (såna ska man förresten inte kombinera med alkohol).
    Jag nästan saknar den första tiden som helnykterist när jag läser dig. Det var en så underbar resa. Sen blev det liksom mer normalt, det planade ut. Jag drack inte heller varje dag, då är det lättare att sluta.
    Mimmi

  8. Om man sätter den ena foten framför den andra och fortsätter så upptäcker man plötsligt att man kommit ganska långt.
    Du är stark Jerry och du klarar det här, ett litet steg i taget.
    Vi är ju dessutom många som finns här, en del i den riktiga världen och en del av oss i din dator, som stöttar dig och tror på dig!!!

  9. Jag tycker du är otroligt strong, Jerry!! Det verkar som att du ser på dig själv som ”svag” , men så upplever inte jag dig alls!! En människa som tar sina demoner i svansen och slåss är STARK!!!

    Och jag hoppas innerligt att det faktum att du gått ut så öppet med din alkoholism redan så här tidigt i processen ska vara till hjälp för dig.. Kanske inte det råd nån skulle ge, men det kan ju faktiskt bli en extra ”sporre” och det hoppas jag!!

    Och jag hoppas att du förstår att när allt blir helt fördjävligt, för det kommer det säkert att bli emellanåt, så är det ingen vettig människa som kommer att tycka att det är det minsta konstigt att du då inte är ”på humör” s.a.s

    Två av mina bästa vänner i livet är ett gaypar, och den ene av dom har gått igenom exakt vad du går igenom nu!!! Han är nykter sedan 9 år, så bara kämpa på!! 🙂

    Stor kram

  10. Kämpa på Jerry! ♥
    Jag tycker det är så strongt av dig att gå ut öppet med det. Jag är fullt övertygad om att du hjälper andra på det sättet.
    Jag står här bredvid och hejar på dig! 🙂
    Sparka Herr Ågren dit pepparn växer!
    Själv har jag Fru Ångest och Herr Depp som sällskap…

Kommentarsfunktionen är stängd.