Ett år i egen lya

Idag var det ett år sedan jag flyttade till min egna lägenhet. Min första natt i det nya var lördagen den 24 maj 2008. Den 26 maj så skrev jag bland annat (hade ju inget eget bredband på ett par månader):

Jag mår bra. Känns spännande detta. Är faktiskt stolt över mig själv och att jag idag sitter där jag gör. Fan, vad gott det känns. Skall jobba i morgon och på onsdag. Sen får vi se vad som händer med mig eftersom jag har ett besök hos försäkringskassan inbokat.

När jag tänker tillbaka på det här året så kändes allt bättre i början. Det tror jag beror på att jag var så fokuserad på att klara av allting och att jag helt enkelt inte hade tid att fundera något djupare på min framtid. Det var så mycket praktiska ting som skulle funka.

20080504_855
Bild från mitt sovrum när vi var och tittade på lägenheten i början på maj 2008.

20080907_576
Samma rum i september 2008.

20090524_697 
Nuläge, samma rum.

Mina inre demoner fick då helt enkelt inte plats för allt det praktiska som tog all min tid.

Jag vet inte var kraften kom ifrån eftersom jag idag känner mig så trött och vissa dagar även uppgiven. När jag tänker tillbaka på allt som hänt sedan skilsmässan blev ett faktum så domineras jag fortfarande av ledsenhet och i viss mån en sorg. Kanske också rädsla och otrygghet. Trots allt. Det skrämmer mig och ibland känns det hopplöst att hitta ett eget fungerande liv, och då speciellt när jag inte har barnen.

Jag väntar fortfarande på den där vändningen som alla pratar om. Visst, jag är otålig och jag vet att det tagit lång tid för många andra, men jag mår inte så bra av det rådande läget och det känns som om jag fastnat. Som om spiralen är nedåtgående och inte tvärtom.

När jag sitter här och tänker på allt så kommer känslan av att vad fan var det som hände egentligen??

Ett år i egen lya. Himmel vad tiden går fort…

Annonser

3 thoughts on “Ett år i egen lya

  1. Blomman

    Yippeee, 1 år = äntligen!
    Och du har kommit framåt, det vet vi som läser dig 🙂
    Ska bli spännande och se hur det är nästa år.
    Kramar från Blomman 🙂

  2. Kaiza

    Det är ju det som är både bra och dåligt att tiden går så fort. Förhoppningsvis hittar du din plats och får rulle på ditt liv där barnen finns men inte är det enda som ger mening i livet för dig.

  3. Pysen73

    Ofta känns det som om tiden stod still, speciellt när man inte mår bra… efteråt undrar man vart tiden tog vägen…
    Jag önskar så att jag kunde göra så att du känner dig nöjd och glad…
    Kram!

Kommentarer inaktiverade.