Idag är det den internationella kvinnodagen. Johanne Hildebrandt skriver att dagen behövs. Hennes argument köper jag och tittar tillsammans med henne ut över Sudan, Jemen, Pakistan, Somalia, Saudi Arabien och alla de länder där det finns mycket kvar att göra och där det i många fall är könet som avgör vilken framtid man får.

I Sverige har vi i jämförelse kommit väldigt långt och den feministelit som idag försöker styra över agendan är i mina ögon bara pinsam. De diskuterar frågor som deras medsystrar i de förtryckta länderna aldrig kommer att få diskutera.

Eller som Hildebrandt uttrycker det:

Men när tjejer slentrianmässigt skyller allt på den svenske mannen blir det fel, särskilt när hon tycker det är självklart att killen ska betala drinkarna på krogen. Då är det dags med lite självkritik.

Att se artiklar på temat ”Uppfostra din man som du uppfostrar en hund” är inte okej, inte heller att rabiatfeminister utmålar samtliga män som våldsamma, lögnaktiga, självgoda förtryckarsvin medan alla kvinnor är goda, snälla och sanningsenliga människor.

Det skymmer sikten för de som verkligen behöver hjälp, de som är utsatta och är förtryckta. Jag säger inte att det är bra i Sverige, men i jämförelse så är möjligheterna för en kvinna i vårt land mycket större, att förändra sin situation, än den är i många andra länder.

Själv har jag alltid haft svårt med att dela in människor i kön och sen diskutera utifrån den aspekten. Det är svårt för mig eftersom jag själv, i mitt liv, inte ser relationer och problem genom kön utan genom person. Kön är för mig ointressant. På många plan faktiskt.

Men ok dårå, jag tänker idag extra mycket på min mor, mina fina tjejer, mitt ex och hennes schyssta U, förstående chefen, alla kvinnliga arbetskamrater, alla kvinnliga nätvänner och alla underbara kvinnor runtom i världen!

Utan er så vete fan hur det hade gått!

Läs även andra bloggares åsikter om Internationella kvinnodagen, Johanne Hildebrandt, kvinnor, kön, intressant?