Kunde sova ganska ok inatt. Vaknade nog bara ett par gånger. Det värker och dunkar fortfarande i portvinstån, men inte alls som igår. Smärtan idag kan jag leva med och det känns nästans om en befrielse att känna så lite. Men jag vågar verkligen inte ta ut någonting i förskott. Gikt är inte att leka med och det kanske bara är en tillfällig andningspaus.

Jag har fortfarande svårt att gå och att nudda det onda. Vill inte ha strumpa på och skor är inte att tala om. Resten av kroppen är rastlös och sugen på sociala kontakter. Jag känner mig ensam och tycker detta nu bara känns jobbigt.

Jag lyssnar på musik, läser och ser på Oprah, Ellen och jag vet inte allt för att få tiden att gå.

Läser också en tegelsten om Dolly Partons liv… boken är inte så tjock, men stilen…massor av text på varje sida gör att den känns omfattande. Hon är intressant, denna barbiedocka, som förändrar sitt utseende för varje år som går, se bilden ovan.

Hoppas trenden håller i sig under dagen. Då kanske det finns hopp även för en sådan som mig.