Det här är en stark bok. Starkare än hatet fick mig att tänka till och hjälpte mig att komma vidare med en del av mina negativa tankar.

Tim får en fruktansvärd start på sitt liv. Övergiven av båda sina föräldrar. Han är med om obeskrivliga saker under sina första år och överlever mycket tack vare hatet. Hatet driver honom framåt och han börjar att boxas.

Tankarna om förlåtelsen är intressanta:

Förlåtelsen är inte en trollstav. Det finns en viljans förlåtelse och en förmågans förlåtelse: man vill förlåta men man kan inte. När man kan, när hjärtat och hjärnan äntligen är överens, finns minnesbilderna kvar, smärtsamma saker som kommer upp till ytan, som stör och håller hatet vid liv. Det är minnets förlåtelse som saknas. Det är inte det lättaste. Den förlåtelsen tar tid.

Kärleken genom kristna hjälper honom på vägen. Så pass att han själv hittar Gud. Han blir frälst helt enkelt och det beskrivs här på ett bra sätt genom hans vardagliga kamp genom att låta kärleken få segra i hans hjärta.

Tim Guénard visar att det går att vända. Från hat till kärlek.