I posten Befriad från vad? skrev jag om Richard Oostrums och den livsresa han gjort från gay till straight.

Mina ord har genererat en del kommentarer och vissa av dem vill jag besvara genom en uppföljning i ämnet:

Tony skriver:
“Befriad från vad? Det är ju frågan…”
Den är besvarad av han, hur kan det då vara frågan?
Han är befriad från synden

Jag svarar:
Synden har många ansikten. Så du menar att gå från aktiv gay till gömd dito så är man befriad? Är inte det att göra det lite väl lätt för sig att uttala sig såsom du gör?
Vem definierar synden? Vad är synd egentligen och hur mycket är då synd enligt Bibeln som ni helt sonika hoppar över?
Inkonsekvent och naivt.

Eppes skriver:
Hej Jerry!

Antigen ljugar Biblen eller Jerry..Så enkelt är det. Omvändelse från all synd (inräknad homosex) är en naturligt längtan för en överlåten kristen o Jesus är med för att ge all den kraft o kärlek, man behöver, om man verkligen VILL bli fri. Precis som Oostrum fått erfara.

NB! Sexualiteten är viktig, men kan aldrig bli viktigare än sanningen; Guds ord!

Mvh Eppes

Jag svarar:
Hej Eppes!

Enligt ditt resonemang så måste du leva ett jobbigt liv. För hur mycket i Bibeln är det i så fall som är förbjudet för en som bokstavligt läser allt som där står?

Jag ljuger inte medvetet, jag har äntligen fått modet att våga följa mitt hjärta. Är det en lögn så får det faktiskt vara det.

Jesus dömer inte mig. Det gör ni, ni som tolkar åt honom.

Du vet, jag VILL bli fri från rädslan att följa mitt hjärta. Och den friheten innebär att jag tillåter mig att älska i djupet. Med det hjärtat säger mig. Inte vad bokstavstolkarna säger. Det är en viss skillnad det.

Sanningen enligt vem? Definiera den absoluta sanningen för mig så jag vet. Det går inte eftersom den är objektiv och följer vårt eget hjärta. Sen finns det moraliska och etiska möjligheter för oss, men i det finns inte sexualiteten och kärleken för mig.

Mvh Jerry

Lennart skriver:
Håller med Tony och Eppes. Då jag själv har erfarenhet av gaylivet men blivit frälst kan jag vittna om att livet med Jesus vida överstiger gaylivet i kvalitet och glädje ur djupet av hjärtat. Har man en gång mött Jesus vill man inte tillbaka till det gamla livet som nu bara är en skugga av det nya. Frestad kan man bli, ja, men Herren ger kraft att vinna seger.

Jag har läst Oostrums bok, och att tvivla på äktheten i förändringen av hans liv är svårt att göra. Han har levt ett intensivt och öppet gayliv och även kämpat för homosexuellas rättigheter men upplevt ett radikalt möte med Gud som helt förvandlat hans liv. Och det mötet och dess konsekvenser vill han förmedla till andra.

Och det kan aldrig vara fel. Ibland är det svårt att tiga om det man upplevt. Vad hjärtat är fullt av talar munnen. Och vi är ju fullproppade i media av berättelser om personer som “kommit ut”, så varför inte få höra lite andra berättelser från dem som istället lämnat gaylivet? Dom finns men får sällan höras i media. Det är inte PK.

Jag svarar:
Lennart, det är din väg och din vandring och den respekterar jag.
Jag tror ju att man kan möta Jesus även om man är gay, det är skillnaden. Dömer du då ut de aktiva inom kyrkan idag som är gay och kristna? Är det en sämre tro, eller?

Jag tror ju inte att det handlar om det egentligen. Till tro i hjärtat kan man komma oavsett vem man älskar rent köttsligt på jorden. Det handlar om personliga egenheter och den man är skapt till helt enkelt.

Jag tror alltså som jag skrev i mitt grundinlägg att Oostrum kan skada mer än hjälpa vilsna själar genom sitt svart-vita sätt att se på detta. För jag tror inte att det är antingen eller. Jag tror att det är både ock. Gud dömer, inte vi människor. Det är den stora skillnaden.

Det finns en anledning till att de inte hörs så mycket i media. De som går från gay till straight. Det heter heteronormativt samhälle och den vandringen tror jag är bra mycket lättare än tvärtom. Det visar väl mitt inlägg i ämnet, eller hur?

Detta med PK, som så många kör med hela tiden kan göra mig vansinnig. Det är så lätt att ta till när argumenten tryter. Är det att vara PK för att man värnar om kärleken och allas rätt att älska den man vill utan att bli dömd så är jag PK med stolthet.

Jerry skriver:
Att komma ut som homosexuell från att ha levt heterosexuellt applåderas av alla i HBT-rörelsen. Att däremot gå från homosexualitet till heterosexualitet fördöms (som jag uppfattar det).
Varför inte låta personen bestämma det i bägge fallen utan att lämna omdömmen?

Jag svarar:
Så är det inte. Det ifrågasätts eftersom det i de allra flesta fallen är en bra mycket svårare vandring att våga vara sig själv i djupet och fullt ut oavsett läggning. De som går från gay till hetero har ju hela samhället serverat eftersom normaliteten är hetero. Att gå från hetero till gay tror jag är mycket tuffare. Det klimatet är jobbigt för många och då väljer de att svälja istället.
Har jag sagt något om att personen inte får bestämma? Jag ifrågasätter det jag tvivlar på. Mycket för att jag själv vandrat i tvivel under många år.

josefus skriver:
Från synden naturligtvis. Genom Jesu seger på korset får vi befrielse från all synd. Genom hans blod övervinner vi synden, inklusive homosexualitet. Av nåd genom tro. Det är Guds gåva som vi tar emot i tro!

Jag svarar:
Vilken seger och vilken synd? Hur kan du leva på jorden om du bokstavligt skall följa Bibeln och dess syndaregister? Det går ju inte eller väljer du ut godbitarna som passar dig bäst?

Befrielse för dig är kanske inte den befrielse som jag söker. Vi har olika utgångspunkter på jorden och har enligt mitt sätt att se på det olika vandringar att göra. Kärlek kan aldrig bli fel oavsett hur mycket människor försöker att få det till annat.

En aktiv kristen som är homosexuell är alltså i dina ögon en ickekristen? En som vandrat fel och som inte vet sitt eget bästa? Du hör väl hur tokigt det låter…

Michael G. Helders skriver
Kärlek och acceptans är inte samma sak.
Jesus Kristus älskar dig som person, men han älskar inte dina brister, svagheter, synder. Exempel: Jesus älskar mig som person, men han älskar inte att jag har haft sex utanför äktenskapet (vilket jag har fallet och syndat i).
Synd är att missa målet med Guds plan med dig och mig. När Gud skapade människan var vi perfekta skapelser, skapade i hans bild. Sen kom syndafallet, och människan var inte längre perfekt, och var och en av oss har fått olika konsekvenser av detta syndafallet. Exempel är jag blind på ena ögat som en konsekvens av det.
Sen kom Gud själv ned till denna jord för att frälsa världen (och inte för att döma, eftersom världen var redan dömd efter syndafallet – Gud själv perfekt, helig), och efter Kristus himmelsfärd så skänkte han var och en som hade tagit emot honom Den Heliga Ande som gåva. Den Heliga Ande som också kallas hjälparen, har efter den dagen hjälpt alla Guds barn att få återupprättelse i Kristus (dvs bli formad efter Guds avbild/ Jesu bild). Och allt som strider emot denna återupprättelse är synd, alltså saker och ting som strider emot Guds ursprungsplan med dig och mig. Gud gör varken skillnad på synd, eller människor.

Att peka på synd är inte det samma som att döma. Att frikända folks synder, kan i detta samanhang betyda att man dömer då man frikänner något som Gud själv inte frikänner.

Jag svarar:
Jag vet att du skrev direkt till Ninni och Inna men jag ger några reflektioner från det jag tycker om dina ord.

Hur vet du vad Jesus älskar?
Jag tror inte på det helt enkelt. Vad är brister, svagheter och synder? Det måste vara ett jobbigt liv att hela tiden gå och vara rädd för att synda och göra bort sig enligt det synsätt du har.

Det mål Gud har med oss vet vi bara själva. De lärda och tolkarna som genom århundranden försökt styra massorna genom synd, skuld och skam håller på att tappa greppet. Det går inte att skrämma människor längre till tro, tron kommer inifrån. Från hjärtat som är en del av Guds skapelse.

Dessa tolkningar. Hela tiden. Utifrån och alltid med samma argument. Ge mig en ickevilja så skulle jag förstå resonemanget bättre, men jag har en fri vilja som är given av Gud.

Vem vet vad Gud frikänner och inte frikänner? Skall vi bokstavstolka Bibeln så blir det jobbigt och omöjligt att leva på jorden. Det känns som om vissa väljer ut russinen och däribland är det så lätt att fördöma den man älskar utifrån Bibelns texter som skrevs för länge sedan.

abbas skriver:
han har rätt… guds vilja är inte homosexualtet / hälsar en muslim

Jag svarar:
Guds vilja är kärlek. Frivillig kärlek. För mig kan kärlek aldrig bli fel. I kärleken tror jag inte på något rätt eller fel.