När jag läser om Richard Oostrums livsresa så kan jag inte låta bli att utifrån mina egna erfarenheter reagera på vissa saker han säger i artikeln.

Han säger sig nu vara befriad från sin homosexualitet och använder orden:

För mig är att följa Jesus ett liv av uppoffringar, så som jag ser det är alternativet som kristen att inte leva ut det. Det är inte enkelt, men jag tror det är så.

Han har sin väg och sin tolkning. Han får propagera för sin självvalda kamp att inte vara sig själv (såsom jag tolkar det) hur mycket han vill. Men går han ut i media och dessutom skriver en bok om detta så undrar jag faktiskt vilket syfte Oostrum har?

Är det att försöka övertala oss alla som inte har den rätta läggningen att lägga band på oss så att de inre frustrationerna växer och det i vissa fall slutar med total katastrof och i dess mest extrema former självmord? Eller menar han på fullaste allvar att sexualiteten är en trosfråga och att det genom bönesvar i djupet kan försvinna ur ens system?

Är det planen för Gud och Jesus? Att göra oss alla till heterosexuella? Skapelsen är likt regnbågen för mig en räcka av färger, där alla har sin betydelse oavsett vad de självvalda tolkarna säger. Så ser jag på saken i alla fall.

Jag vet vad jag talar om. Jag har själv tvivlat på mig själv i många år och vissa av de så kallade kristna förespråkarna har inte gjort det lättare för mig. Idag vet jag att all kärlek är lika stark och att könet saknar betydelse. Men tänk hur många diskussioner jag varit i som gjort mig både ledsen och upprörd, där jag faktiskt emellanåt tvivlat på mig själv och den jag är.

Är Oostrum sig själv? Fullt ut? Eller försöker han blidka religionen och dess krav genom en snäv tolkning av vem och hur man får älska? För att passa in?
Jag må låta som en översittare och kaxig i mitt antagande, men tron att ens sexualitet bara kan försvinna och att tankarna man har gentemot sitt egna kön är smutsiga och orena är något jag inte längra kan acceptera. Vem formar en till att tycka så illa om det man känner inom sig?

Varför inte älska utan värdering på kön? Att tro att man kan hoppa från ena sidan till den andra har jag personligen mycket svårt för. Min uppfattning är att den sexuella läggningen är medfödd oavsett inriktning och att det är just där vår livsplan med dess framtida upplevelser sätts upp. Just genom Guds försorg.

Att skriva en bok och att prata på det sätt som Oostrum gör tror jag faktiskt är skadligt för många unga idag som är osäkra på sin sexualitet. De som vacklar och inte vet vad de känner innerst inne. De skuldbeläggs genom orden att det finns en rätt väg och att den företräds av Gud och Jesus.

Jesus älskar. Han fördömer inte. Han tvingar oss inte och jag hoppas verkligen att det är just där Oostrum är idag. Inte för att hjärnan vill utan även att han har hjärtat med sig. Är det så är han bara att gratulera, men han behöver ifrågasättas just för att detta med sexualiteten är så viktigt för oss människor och att just tron på förändring måste debatteras och i djupet diskuteras.

Befriad från vad? Det är ju frågan…