Småsaker triggar igång ledsenheten nu. Fick en liten film av lilltjejen på hennes nya akvarium hemma hos Anna. Jag vet inte varför, men jag började tjura som en tok. Redo och redo, jag lät så jävla hurtig i förra posten…

Gardinerna sitter fortfarande uppe. Det tar så emot att ta ner dem. Det skapar ångest som fan. Vad är det som sitter i gardinerna som gör att jag reagerar så? Att jag inte kan och inte har kontroll? Att folk utifrån ser att jag skall flytta? Att det blir kalt som i en bunker?

Jag har drömt fruktansvärda drömmar i natt. Fasthållen och storgråtandes ser jag familjen lämna mig. Jag kan inget göra. Redo och redo, det blir jag nog aldrig fast jag vill inbilla mig det.