Det är årets vidrigaste TV skriker de som vet. Det stinker, det är uselt och pinsamt. Spekulativt, kallt och cyniskt är också orden som används.

Man kan ju tro att det handlar om överlevnad och någonting som verkligen är viktigt, men nej, elitisten på den stora tidningen förfasar sig över TV-programmet Sanningens ögonblick med dessa ord.

Var är proportionerna? Jag förstår inte det höga tonläget mot ett program där deltagarna mycket väl vet vad som gäller. Vem tvingar herr Söderström att titta? Behöver han ha publicitet, eller?

Sanningens ögonblick är inte värre än något annat program i samma genre. Här handlar det om människor som av fri vilja går in i förutsättningarna och vet precis vad som gäller. Jag kan tycka att det är lite uppfriskande att få komma djupare in i människors val och vardag. Så för mig är Sanningens ögonblick bra TV-underhållning och något jag har behållning av.

Kanske handlar det helt enkelt om att krönikör Söderström är så rädd för det djupa att han måste fördöma det så fort det bara går?