Förståsigpåarna rasar och säger att det är så fel att SVT visar Englas begravning i TV. De som bara hänger upp sig på rationella och icke känsliga argument kommer inte att segra i detta och jag måste nog personligen säga att det är bra. Att säga att det är snaskigt och att det handlar om dokusåpa och jag vet inte allt, tycker jag bara är tarvligt. Detta handlar om människor och om en händelse som blivit symbol för många när det handlar om sorg.

Englas begravning ser jag som en symbolisk handling av SVT. Visst, det handlar om Engla och hennes tragiska öde, men det handlar lika mycket om vår personliga sorg. SVT vill ge oss ett tillfälle att sörja. Vi får sörja tillsammans med Englas familj och det tror jag kan vara nyttigt för dem som väljer att titta.

Jag var mycket tveksam till denna TV-sändning till en början, men när jag idag läser vad mamman Carina Höglund skriver så känns det bara så självklart.

En fråga som vi tillsammans kan fundera kring är, hur vi kan gå vidare och samtidigt hålla ljusfacklan högt. Hur kan vi göra för att minnas att vi berörs av varandra utan att beröringspunkten är en tragisk händelse.

Uppdatering: Hos deep.ed så pågår det en intressant diskussion kring detta ämne. Måste säga att när jag läser vissa av inläggen så får jag en fadd smak i munnen av de som inget begriper. De som i teorin har en massa åsikter om hur fel det är att visa detta i TV, men även motsatsen som Blogge som jag helt och fullt håller med, även om hans mustiga språk är något jag har svårt för.