För en tid sedan så berättade jag om arbetskamraten som råkade ut för en stroke. Idag så var hon tillbaka till jobbet och jag blev så glad att se henne. Hon piggar på sig bra och det värmer mitt hjärta så mycket. Jag vågade också visa det genom kramar och ord.

Hon berättade om hur det hela gick till och det var både fascinerande och läskigt. Hur fort det kan gå och hur otroligt viktigt det är vilka val man gör. Hade hon varit själv hemma så hade hon gått och lagt sig och då vet ingen hur det hade slutat. Nu var hennes man hemma och insisterade på sjukhusbesök, vilket visade sig vara det enda rätta. Vad är tillfälligheter och vad är mening? Finns det tillfälligheter?

Jag är trött. Väldigt trött om jag skall vara ärlig. Men jag biter ihop och kämpar vidare. För jag vet vad jag kämpar för.

Tyvärr så har jag fått ett matsug nu som är svårt att stoppa. Vill hela tiden springa och småäta. Inte bra. Vågen visar uppåt och snart är jag lika fet som jag var för ett år sedan. Så jävla svårt med självdisciplinen gällande detta just nu.

Lyssnar som en tok på eurovisionlåtarna. Kul och snart så lägger jag ut det jag tycker. Håller på att finjusterar, men kan konstatera att startfältet var starkare förra året. En 5:a endast i år och en handfull 4:or. Men det kanske ändrar sig när låtarna hamrat sig in i min schlagertörstiga hjärna.

Var det något mer jag ville skriva? Ja just det, det är bara 38 dagar kvar nu. Det blir inga bilder idag eftersom det kommer att stå helt still. I morgon kör vi dock järnet, Anna och jag.