Tankar kring bilder

080304_01.jpg

Utanför mitt jobb växer Grimhild sig allt ståtligare och ståtligare för varje dag som går.

080304_02.jpg

Balkongerna på denna sida börjar komma på plats.

En liten mer filosofisk tanke som kanske är bisarr just nu, men vad väntar de som flyttar in? Vad är det för dramer som kommer att spelas upp inom Grimhilds väggar? Säg, om 10 år, vilka livsavgörande akter har utspelats och pågår inom hemmets väggar? Förälskelser, giftermål, separationer, skilsmässor, misshandel och jag vet inte vad. Tankar som finns i en förvirrad skalle just nu.

080304_03.jpg

Ett helt nytt bostadsområde håller på att se dagens ljus i byn. Samma tankar kan ju faktiskt appliceras här, även om inflyttning ligger något längre bort. Lyckliga familjen, de som kämpar vidare och barnen som blir gjorda.

080304_04.jpg

Sådana här bilder gillar jag. Ståtliga träd mot klarblå himmel. Det finns en kraft i motivet som jag tilltalas av. En längtan till något högre och annorlunda.

080304_05.jpg

Nu har skyltar kommit upp vid huset. En på baksidan och denna på framsidan. De är stora och ingen i omgivningen kan nu vara ovetandes om att huset är på väg att säljas. Närmaste grannen ringde förresten på dörren häromdagen och jag berättade allt. Han visste ingenting och det kändes så naturligt att berätta. Blev inbjuden på stående fot någon helg. Det är så dags det, nu när jag skall flytta. Nu vill jag bara bort från huset. Bort från minnen och ekonomiska bindningar med Anna. Bort från allt höll jag på att säga, men jag menar det som gör mig illa och som jag inte mår bra av.

Alla mina försök till andra boenden har misslyckats hela tiden. Jag skriver inte om allt, men jag letar nu även i Uppsala mer aktivt. Antingen är det tystnad eller negativt som gäller. Jag känner att jag mår inget bra av det här, det gör mig likgiltig och det får mig att längta bort från allt. Mer än tidigare och jag försöker distrahera mig själv genom att se möjligheterna, men det mörka maler på inom mig.

080304_06.jpg

Ellet igår. Det är just han och mina tjejer som gör att mörkret inte tar över helt. Att jag kämpar och försöker när de är hos mig. Jag kämpar med att inte braka ihop och jag gör allt för att det skall vara så ”vanligt” som det bara går. Men nu när jag kanske måste flytta in till stan och under en tid kanske inte kan ha dem som nu, så gör det att min ångest idag inte velat släppa. Hur blir då framtiden?

En stor jävla fet klump vill inte försvinna. Hur jag än försöker tänka. När går man egentligen över vansinnighetens gräns? När tappar man självkontrollen och blir knäpp utan att veta om det själv? Tankar som skrämmer och far runt. Alla ropar att jag skall be om hjälp och göra vissa saker. Det är inte där mitt problem finns. Mitt problem är mer praktiskt än så, det är att hänga fritt i luften, utan möjlighet att nå fast mark, som är mitt problem. Snaran kväver mig och dagarna går.

Jag lever som i ett vaccum genom att ingenting veta. Dag ut och dag in.

6 svar till “Tankar kring bilder”

  1. ”Alla mina försök till andra boenden har misslyckats hela tiden.”

    Nope.

    Inga av de boendena har varit det rätta för dig, hur lockande de än verkat vara. You’ve been saved. Det *rätta* hemmet väntar fortfarande på dig. Att du avverkat en massa på vägen innebär ju bara att du är så mycket närmare det nya hem du ska ha! 🙂

    kram

  2. Ge inte upp vännen! Det kommer at bli bättre. Och kanske måste du flytta till en genomgångslägenhet först.
    kram

  3. Jag önskar att du snart får känna fast mark under fötterna. Ovisshet är näst intill outhärdligt.

    Kram!!!

  4. Jag har tänkt på samma sak. Det byggs väldigt mkt omkring mitt hem just nu och jag ser lägenheterna ta form.
    Tänk allt som kommer utspela sig!
    Undrar i vilken lägenhet det kommer pippas i först!

    Det är mycket att tänka på.

Kommentarsfunktionen är stängd.