För tredje gången så förlorade jag. Det känns ganska uppgivet just nu. Jag funderar verkligen vad som är meningen med mig och mitt boende. Varför kan jag inte få en lägenhet där jag vill ha den? Är det inte meningen att jag skall bo där, eller? Jag börjar ju verkligen undra nu…. en enda kvar…. igen…. som aldrig gav sig… så förbannat surt.

Trots allt, om vi inte tänker på förlusten, så känns det ändå helt ok. Befinner mig inte i akutläge längre om ni förstår vad jag menar? Där allt är kolsvart så att säga.

Grubblar dock mycket på vart jag kommer att hamna tillslut. För att bo kvar i huset är ju inget alternativ. Jag har ju inte råd och för varje månad nu som går så blir det tuffare och tuffare för mig att klara ekonomin. Snart så handlar det faktiskt om att sortera ut de räkningar som verkligen måste betalas och de som jag kan strunta i. Och det känns skitjobbigt för mig. Men jag tar en dag i taget, även i ekonomiskt hänseende. Skulle jag se framåt alltför mycket så får jag ångest.

Vafan är meningen med allt detta? Har vi något medial person därute som kan berätta det för en förvirrad själ?