En lång dag går mot sitt slut. Händelserik med mycket intryck. Träffade IK och det var jobbigt. Det finns någonting därunder som hon är på spåren. Tårarna kom. Förslaget från henne att börja en introduktion i gestaltterapi tillsammans med andra både lockar och skrämmer. Jag har alltid avskytt att visa mig i grupp. Att blotta det innersta, samtidigt som det lockar att våga dela med sig av sitt innersta med andra i samma situation. Vi får se.

Vad är du rädd för?
Jerry, tänk efter till nästa gång. Vad är du rädd för? Den frågan fick jag med mig och jag vet inte riktigt vad jag skall svara på det. I djupet så är det ju övergivenhet, otrygghet och att bli avslöjad som en stor bluff. Att inte duga, att inte vara godkänd. Att mista barnen, familjen och de som står mig nära. Den stora KATASTROFEN som jag alltid tror står vid dörren…

När jag skulle byta backupbandet i serverrummet så slog hettan emot mig. Vårt kylaggregat hade kollapsat och temperaturen stod på 31+ mot det önskade 18-19…. vi fick snabbt dit en tekniker men två timmar senare så hade säkringarna gått igen. Så nu på kvällen så stängde jag helt sonika av alla servrar (vilket inte hänt sedan millennieskiftet) eftersom alternativet att låta dörren till serverrummet stå öppen under natten var uteslutet. I morgon skall vi få ett temporärt kylaggregat och jag har lovat att servrarna skall vara igång kl 7 på morgonen.

Tog en sväng till A på kvällen. Lite kläder och lite datahjälp åt styvsonen stod på programmet. Hon bjöd på semla och lite fika och jag kände nog för första gången att det kändes riktigt bra att sitta där med henne, under dessa nya förutsättningar, och kanske är det så att tiden läker en del och att förhållningssätt förändras. Som jag sagt tidigare, trots allt som hänt så vill jag Anna väl och jag känner att hon betyder mycket för mig.

Det djupa, det som rör det inre blandas med det yttre, det hårda och materiella. En bra dag helt enkelt…