Vaknade i morse, stark som en sol. Energi i massor. Ellet och jag tog bussen till syrran för mat och umgänge. Bilder här. Vi pratade i timmar och barnen lekte. Trevligt och lite annorlunda än tidigare. Svårt att sätta ord på vad jag egentligen menar och kanske är det tillfälligheter. Förtroenden ger kraft.

Att sedan åka bussen hem med Ellet var häftigt. Det var fullt av folk och Ellet valde helt frivilligt att sätta sig bredvid en tjej. Jag fick plats en bit bakom. Han satt så fint och kollade in farsan då och då och då kände jag sådan kärlek till min pojk. Så duktig och så fin. Så trygg i sig själv trots allt som hänt i höst. Jag är så oerhört tacksam för detta.

När jag lämnade honom hos Anna så var det inga problem idag. Jag är laddad för att vara ensam tills på söndag. Det känns så bra och mitt energipåslag är på topp. Nu gäller det att fylla på det själv med aktiviteter och inte bara sitta ensam och tänka för mycket.

I morgon så skall jag gå på Bitterfittan. Syrran hade en biljett över och jag tvekade först, men sen så tänkte jag som så, att jag måste våga möta nya människor och teater har jag inte varit på många år. På fredag så blir det grabbträff med ett par arbetskamrater i stan. Det brukar alltid bli intressanta samtal långt in på småtimmarna… så lite kul har jag att se fram emot den här gången när jag är ensam.

Att jag dessutom läser igen känns som om jag är på väg. Det var månader sedan jag kunde fokusera, men för ett par dagar sedan så fick jag lust att läsa igen…