Luften har gått ur

Luften har gått ur mig helt. Att vara människor till lags kan straffa sig, akta er. Att försöka vara schysst även om det är uppror inom en kan lätt vändas emot en. Jag är så trött på vissa saker, att försöka tränga in och förklara sådant som för mig är självklarheter när man är en hel familj fortfarande.

Annars så hade jag bespetsat mig på att passera drömgränsen idag, men ser att VV är inställt. Något som jag missat helt, så nu får jag vackert vänta en vecka till… men då kanske jag har tagit ett par kg till? Vem vet?

Usch vad jag känner mig sliten och trött emellanåt. Både mentalt och fysiskt. Det tär så fruktansvärt att leva på det sättet som jag lever just nu. Återigen så tjatar jag om måndag och besöket hos banken, och jag ber om ett positivt besked då, så att jag mer aktivt kan börja agera så att jag får ett stopp på det pressade dödläge som råder idag.

4 svar till “Luften har gått ur”

  1. Med kryptiskt menade jag ordet självklarheter. Det som för en del ses som självklarheter görs inte det av andra etc.

    Jag förstår det som att du och A ser olika på det där med vad som är självklarheter och vad som inte är det men att din önskan vore att hon såg vissa saker som självklart.
    Tyvärr är sånt där så himla svårt. Eftersom vi alla agerar så olika i situationer som uppstår.
    Vad är rätt agerande .. vad är fel agerande? Frågar man 100 pers så skulle svaren bli minst lika många.

    För mig är t.ex mina barns bästa det självklara i ALLA sammanhang. Jag skulle aldrig kunna agera ut på ett sätt som jag kanske skulle vilja om de hade svårt för det. Först skulle jag prata med dom och förklara. Kommunikation är viktigt.

    Tänker på när jag och mitt ex separerade efter 14 år ihop.

    När jag sedan träffade en ny så var jag tyst om det rätt länge. Just eftersom jag inte ville ha för bråttom och helst vilja vara någorlunda säker. Och prata med barnen först. Jag och exet levde ihop under samma tak fast vi hade separerat. En självklarhet för mig var att ta hänsyn till hans känslor.

    Men det är ju inte självklart för alla eftersom vi alla agerar och tänker olika. Sen är det ju svårt att tänka sig in i hur det skulle vara om man nu träffar någon ny och blir kär och hela faderuttan .. hur man egentligen skulle agera när det kommer till kritan.

    Jag tycker dock inte du ska vara tilll lags. Visst, vissa saker kanske du får lov att accepetera men att acceptera och gilla läget är två skilda saker. Mår man dåligt över att se vissa saker så måste man ta upp det med den man delar tak över huvudet med. Det finns ju ingen annan väg att gå. Och det på tu man hand. Absolut inte blanda in barnen som en del gör. För det är bara fult. Att kommunicera i hårda ordalag när barnen hör, säga saker om den andra till barnen etc.

    Jag önskar det lättar och att du snart ser en ljusning. Jag kan tänka mig att det är svårt för er alla där. Kram till dig

  2. Håller med Nina!

    Du måste inte alls vara alla till lags, och självklarheter är inte alltid så självklara!

    Däremot är jag tveksam till Ninas zätafiering av ordet kram, så av mig får du bara styrkekramar…. (och naturligtvis en tillönskan om en trevlig helg).

  3. Förstår att det känns slitigt. Men varför vara andra till lags? Jag kan under svåra perioder känna att det jag orkar med just då är att försöka stå ut och att man försöker så gott man kan. Dit hör definitivt inte att vara andra till lags. Inte fullt ut iallfall. Man kan finnas där ändå men för den sakens skull inte vara alla till lags. Det är ju nästintill omöjligt. Iallafall när det gäller mig men alla är vi ju olika. Hur jag nu ska förklara mig. Svårt det här.

    Hur ska man orka vara shjysst när hela ens inre är i uppror och varför måste man alltid vara shjysst. För mig skulle det bara kännas påklistrat. Och bli oerhört betungande. För det tar ju på krafterna att vara på ett sätt som man egentligen inte orkar .. just bara för att de flesta har inställningen att det är viktigt att vara alla till lags, vara shjysst etc.

    Sen skriver du lite kryptiskt nu. 🙂 Jag förstår inte vad du menar med att en del är självklarheter när man är en hel familj. Jag får en känsla av att vi männsikor i allmänhet tänkt .. går omkring och ser vissa saker som självklarheter men att det faktiskt inte är så i alla fall. Efterosm vi alla är olika. Jag tror på att man ska vara så tydlig och rak som möjligt. Att man ska slå ur sig om det som man ser som självklarheter för hundra procent säkert är det ju inte att andra ser det på samma sätt. Jösses, vad jag pratat om detta med självklarheter , att inte se saker som självklart etc med min sambo. Jag är ju lite knepig att leva. Övertolkar och analyserar alldelses för mycket.

    Jag hoppas det ordnar sig till det bästa för dig Jerry och jag håller tummarna stenhårt att det går vägen.

    Styrkekramizar och trevlig helg

Kommentarsfunktionen är stängd.