En jättevåg

Tänk dig en jättevåg där första vågen nästan håller på att dränka dig. Våg nummer två gör att du kan andas, men du måste ta stöd för att inte gå under i vågen. Så håller det på och andpauser får man när vågen en kort stund drar sig tillbaka mellan attackerna. Lite, lite bättre för varje våg blir det, men det tar otroligt lång tid innan vågen är borta helt. Den vågen symboliserar för mig det jobbiga just nu, det som tär och det som gör ont.

Tvingad acceptans efter en kompromiss är kontentan av två dagars tjafsande. Jag måste, trots att det är jobbigt och påfrestande för mig emellanåt, försöka komma vidare och acceptera de val exet gör, även fast vi bor under samma tak fortfarande. Alternativet är än mer uppskruvad stämning med konsekvenser jag idag inte kan överblicka.

Det kommer att bli så mycket bättre när exet hittar ett eget ställe där hon kan husera bäst hon vill. Jag hoppas verkligen att det inte är långt borta. Mitt hopp står ju till att jag får köpa ut henne och att banken på måndag säger ja till den lösningen. Sen måste hon ha lite flyt själv…

Allt är inte bara svart för mig, det finns ljus. Ljus som jag fortfarande behåller för mig själv. Rör man det för fort så kan det slockna och det vill jag inte.

2 svar till “En jättevåg”

Kommentarsfunktionen är stängd.