I skogen

Jag var så orolig och frustrerad idag att jag åkte hem ett par timmar tidigare. Ett oväntat besök hemma fick mig att fly till skogen och där springa skiten ur mig.

Några bilder som illustrerar de känslor jag fortfarande har i mig:

070714_01x.jpg

070714_02x.jpg

070714_03x.jpg

070714_04x.jpg

070714_05x.jpg

070714_06x.jpg

Ibland känns det som om det är något fel på mig. Att jag bryr mig för mycket och inte kan släppa gamla invanda tankar och mönster. Jag blir så ledsen inombords över att känna såsom jag gör och jag som trodde att jag var på väg ut ur mörkret. Åtminstone en liten bit. Jag vill inte vara så här så mycket längre. Jag börjar bli orolig för vad jag kommer att göra mot mig själv om det inte blir någon förbättring snart. Jag klarar inte av mig själv snart och jag har väl aldrig längtat så till fredag och den eventuella hjälp jag då kommer att få.

6 svar till “I skogen”

  1. Nu har jag följt din blogg ett tag, i det tysta, men nu känner jag att jag också vill lägga in en kommentar. Du skriver så mycket som går direkt till mitt hjärta, kan känna igen mej i en hel del av de, och framförallt i det där hur mycket man ska dela med sej av till andra just här.
    Jag är nog också en ganska öppen människa när de gäller att berätta saker om mej själv och mitt liv, och jag behöver de, jag måste de, för de är MITT sätt att bearbeta mina funderingar, min oro, min ilska och min sorg, och även att dela med mej av livets glädjeämnen, jag måste få skriva, de är bara så 🙂

    Sen när jag läser din blogg så blir jag så glad över att se så många människor som vill dej så väl, bara här på bloggsidan, med sina kommentarer, så många kloka och fina ord, ord och funderingar som många av oss kan ta till oss.

    Men anledningen till att jag skrev nu, var bilderna du tagit, på träden som blåst omkull och dina springande fötter, de fick mej att tänka på när jag bad en nära vän spå mej i sina tarotkort en gång när mitt liv var i total kaos….som de har varit några gånger….de första kortet hon fick upp var ett torn som rasat.

    När jag såg de så tänkte jag direkt negativa tankar, ja mitt liv har helt rasat ihop, allt är kaos, det går inte att rädda…. MEN då vände hon på de…..och sa att…Ja mitt liv hade rasat, men de var nu JAG kunde börja bygga upp de igen, som JAG ville ha de….som JAG kände skulle vara rätt för MEJ….MITT liv!!

    Å de där lever jag på fortfarande, dom kloka säger ju att de alltid är som mörkast strax innan de ljusnar….

    Jag har en bild på min blogg som jag tycker visar de…. en tidig morgon när jag jobbade, dimman låg så tjock och bakom den syntes solen och försökte kämpa sej fram, allt var så grått och dystert…. och så plötsligt, lättar dimman och allt blev så otroligt vackert, som de bara kan bli en sån morgon när man väntar sej dåligt väder men solen kommer och gör allt underbart….

    Så du…..dimman kommer att lätta….och du har vänner som kommer att hjälpa dej treva dej fram genom den när den är som tjockast…för kommer tillbaka gör den, då och då….men så småningom hittar man vägen själv också….
    Livet är ganska härligt, trots allt 🙂

    Puss och kram från en trogen läsare….
    å de tänker jag fortsätta med 🙂

  2. Tycker Jontas beskriver det så bra.
    Så sant så.

    Sinnestämningen pendlar Jerry. Känslorna spelar en ett spratt skulle man nästan kunna säga.. man tror att man är på väg bakåt igen eftersom det gör så ont men sanningen är att man faktiskt fortfarande går framåt men att ett bakslag kommit i ens väg. Det är bara att kämpa vidare, ta sig upp igen. Du har styrkan i dig.
    Jag tror på din förmåga. Ventilera, bearbeta, våga bejaka alla dina känslor; hur ont det än gör.
    Accepterade de känslor som sköljer över dig, förträng dom inte .. låt känslan; hur ont det än gör stanna kvar en stund men fastna inte i den totalt … låt känslan sedan fladdra vidare ..

    Vi människor är ju så olika och behöver olika lång tid på oss att sörja, bearbeta, lära oss att acceptera … Jag kan tänka mig att i en skilsmässa blir det svårare då man är två och att man inte står på samma plats .. man går framåt i olika takter, bearbetar kanske på olika sätt .. det kan vara svårt att stötta varandra när man är på väg att skiljas åt. Jag vet inte. Något som slagit mig när jag tänker på hur andra hanterat sina skilsmässor. Det handlar inte om att man vill såra den andra bara för att man går snabbare framåt .. jag tror bägge parterna i en relation ser till sitt eget bästa, sin egen överlevnad .. det är ju stora omställningar för bägge.

    Bara en tanke ..

    Styrkekramizar

  3. Håll ut och omge dig med vänner och saker du tycker om. Du kommer att överleva och det är nu det känns så här hemskt. För mig tog det 3 år att glömma så mycket som jag ville glömma direkt. Vägen dit var längre än jag någonsin varit med om innan.

  4. Ännu en Jontas-floskel:

    Insikt är första steget till att kunna göra något åt det.

    Men du är på väg framåt, kanske det inte känns så i alla lägen eller på alla nivåer. Allting formar oss och leder oss framåt. Hav förtröstan! Jag tror på din förmåga. Du är starkare och mer mentalt förberedd på förändring än vad du själv ger dig credit för.

    *puss*

Kommentarsfunktionen är stängd.