Den jävligaste insikten

Det här blir det sista öppna inlägget om min och fruns skilsmässa. Jag kanske skriver bakom lösenord senare när jag mår dåligt och behöver ömka av mig.

Förresten, var går egentligen den gränsen? När man ömkar och kör martyrstuket eller när man faktiskt behöver skriva av sig för att komma vidare? Ja, det är väl en diskussion i evighet…

0708_02.jpg

För idag är jag ledsen igen. Inte på det akuta sätt som förra veckan, utan mer över att det blev som det blev. Det är en fysisk smärta lika mycket som en psykisk. Det gör ont och ledsenheten är i majoritet just nu. Jag känner smärta.

0708_03.jpg

Sörja ut det förlorade. Det som en gång blommade och byggde på kraft.

0708_04.jpg

Ett hem, ett hus och en familj splittras. Invanda rutiner förändras till något idag okänt. För alla inblandade så blir det förändringar och kanske kan man på sikt tro på det bästa, men just nu är det bara oro och ångest. Hur blir utfallet, vem drar vinstlott? Kan alla göra det, eller blir det mer jobbigt för vissa av oss?

0708_01.jpg

Jag visste inte vad kärlek var. Hur det kändes att älska någon. Förrän allt var över.

Det är nog den jävligaste insikten av dem alla. Att ta något så för givet att man tappar bort sig själv. 16 långa år och så blir det så här! Hur skall jag någonsin kunna förlåta mig själv?

0708_05.jpg

Jag är inte rädd längre. Jag är sorgsen och ledsen. Inte för att det hände, utan på det sätt som det hände och min totala brist på intuition och förståelse under de sista åren. 

Ögat sägs ju vara själens spegel. Ett öga som flackar runt av oro över vad som blir nästa fas. Ett öga som känns svartare än någonsin. Trots ett intellekt som vet bättre.

Jag trodde på ett sätt, men livet visade ett annat. Just nu gör det mest ont. Jag ber varje dag om förståelse och fler insikter i varför.

6 svar till “Den jävligaste insikten”

  1. Vilken bildkonstnär du är! Snacka om att låta bilderna tala, eller leva upp till uttrycket att en bild säger mer än tusen ord.

    kram

  2. ”det finns ett liv efter allt det här
    men jag vet att du inte ser det nu
    för det snurrar i ditt huvud
    och ditt hjärta har gått itu
    men låt dagarna gå tills det är klart
    och gör ingenting
    låt det ta den tid det tar ”

    Kloka Mauro Scocco, genom Lisa Nilsson i Det tar tid

    kram

  3. Jag kan inte råda dig då jag inte har någon erfarenhet men jag har ju följt dig under några år och tycker nog att du alltid lyckas resa dig igen. Du har haft svåra stunder då och då, som oss alla, men ändå kommit tillbaka med positiva tankar och en självkännedom som jag beundrar dig för.
    Tänker på dig och vill liksom föregående talare tro att det blir bättre så småningom när allt lagt sig. KRAM

  4. Sorgen kommer att finnas där till och från under en lång tid. Att avsluta ett kapitel i livet måste få ta tid och måste få göra ont. Jag hoppas och tror att det blir positiva förändringar för Er alla. När stormen lagt sig och känslorna stabiliserats så vet jag att både Ni och barnen kommer ut på andra sidan, starkare än någonsin och med kraft och mod att börja skriva på nästa kapitel i livets bok.
    Kram!

Kommentarsfunktionen är stängd.