Att agera

Det känns bättre idag. Visst är jag orolig och så, men det är på ett helt annat plan än de senaste dagarna. Jag tror att min passivitet och mitt ”uppvaknande” (genom fruns resoluta handlingar) var viktigt för mig. Det som hände tvingade mig att i djupet känna känslorna och gråta floder under några dagar. Kan man säga att jag sörjde den trygghet jag haft i vårt förhållande?

Idag har jag agerat gentemot vår mäklare. Att agera gör att jag mår bättre och så är jag en del i processen, istället för att bara passivt titta på. Han kommer på torsdag och då skall vi dra upp riktlinjerna hur vi skall göra med huset och om det går att stycka av tomten.

Vem är det som i år drivit detta? Egentligen? Som velat få till en förändring men som just på grund av rädslan backat och gjort sin fru illa genom svek och genom ignorans? Jag är inte stolt över mig själv när jag ser tillbaka. Jag begriper faktiskt inte hur frun har kunnat stanna så länge som hon faktiskt gjort. Jag försökte ju länge att ”straffa” ut mig, det är ju så och den vetskapen skäms jag för idag.

Men jag måste också nu gå vidare. Jag måste agera och sluta sörja något som de sista åren inte var bra för någon av oss. Jag har de ljusa minnena kvar och utan min fru hade jag inte levt idag. Det vågar jag säga. Hon har stöttat mig under alla åren på ett fantastiskt sätt och jag har mycket att tacka henne för. Kan jag under åren som kommer i vår ”nya” relation göra någonting för henne så kommer jag inte att tveka. Hon är faktiskt min bästa vän och den som vet allt om mig. Trots allt som hänt och trots det jobbiga. Men vi kan prata med varandra och det är skönt.

4 svar till “Att agera”

  1. PS. Om du skulle våga ge mig förtroendet att läsa dina skyddade inlägg så finns min mailadress i min blogg. Jag uppskattar mycket att läsa det du skriver.

  2. Mycket stort av din fru att finnas där för dig trots allt! Hoppas ni kan fortsätta vara bästa vänner och stötta varandra på vägen mot det nya.

Kommentarsfunktionen är stängd.