Pride 2007

Jag tog mig till Pride i år, och trotsade min egen rädsla. Det var lite trevande i början innan jag hittade vännerna i Humlegården. Där var Carina, KA, Arto, Saffran och en massa andra glada människor.

Det som värmde mitt hjärta speciellt var den öppenhet och värme de visade mig. Jag kunde berätta om min situation utan att frisera läget och det var väldigt skönt. Många kramar blev det som var gott för mig.

Efter en stund anslöt Rexxie och vi alla samtalade om stort och smått under en stund. Jag som inte alls hade tänkt att gå med i paraden eftersom jag inte orkade, fick en otrolig kraft och energi av alla fina vänner. Så jag och Rexxie hamnade i QX-sektion och det var en mäktig upplevelse. Jag kände mig hemma och kunde med glädje vifta med min lilla regnbågsflagga.

På Hornsgatan så var energierna av kärlek så starka att jag två gånger inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det var en sådan kärlek som omslöt oss alla. Tänk om denna känsla kunde få råda på fler ställen över vårt jordklot. När mina vågdalar kommer numera så tänker jag just på den här stunden. Den var oerhört stor för mig.

Efter paraden så gick vi in i parken. Jag tycker att den är för liten och efter 20 minuter så hade man sett allt. Jag frågar mig hur det skall gå nästa år när Stockholm skall arrangera Pride för hela Europa? Då måste de ha mer yta anser jag. För ju längre klockan gick på kvällen, ju trängre blev det.

Artisterna denna kväll var väl sådär. Peter Jöback var fin att lyssna på, hans Stockholm i natt tilltalar mig. Övrigt så var det inget vidare och när den norska discokvinnan gick på scenen då gick jag därifrån. Bu!

Jag tycker också att de viktiga budskapen ibland kommer bort i allt vimmel och allt partajande. Det var en kille som berättade om situationen för de HIV-positiva och han tycker jag var värd mer uppmärksamhet än den han fick. Till exempel så hölls en tyst minut för de som dött av viruset och visst tystnade några, men alltför många fortsatte som om ingenting hade hänt. Kan man inte på något sätt markera tydligare skillnaden när det handlar om rent party och andra mer viktiga frågor angående hbt? Som det är idag så tycker jag inte att det känns bra…

I ett av tälten så lyssnade jag på gänget bakom boken Bögjävlar. Tyvärr så var skränet och dunkandet från scenen störande och detta är också ett exempel på när något viktigt och intressant krockar med partajandet. Men det kanske också beror på att jag var mer inne på allvar och intressanta föredrag än rent partande, vilket säkert handlar om den situation jag just nu befinner mig i.

En fin episod i parken var när killen i LO-tältet tog min hand och tryckte dit en låtsastatuering med texten ”Värd att slåss för!” och så tittade han mig djupt i ögonen och sa: För du är väl värd att slåss för! (;-) Då gick det ilningar i kroppen på mig, det måste erkännas… (;-) Därav bilden ovan.

Jag förnekar inte att känslorna kör berg- och dalbana med mig. Det går verkligen åt alla håll, men jag måste säga att efter gårdagen så känns det bättre. Jag är på väg åt rätt håll och jag försöker peppa mig själv genom de händelser och möten jag varit med om. Att även prata med frun om vardagsting och försöka hitta en normal samtalston gör gott för mig. Utan henne hade jag aldrig varit där jag är idag och det är faktiskt mest på gott. Om ett halvår så kan jag säga det med övertygelse, idag lite mer tveksamt men det handlar enbart om de rädslor jag bär på. Det vet mitt intellekt och snart vet känslorna det också.

På min bildblogg så finns mer bilder från dagen.

7 svar till “Pride 2007”

  1. Hej

    Med din inställning till Pride borde du ha spenderat en hel del tid på Pride House med massor av intressanta föreläsningar, seminarier och annat. Gör gärna det nästa år!

    Visst kan det tänkas att du på 20 minuter hade sett allt i Pride Park men du hade knappast på den tiden pratat med alla dem du hade kunnat prata med i alla de intressanta tälten. Själv pratade jag en hel del med folk i t ex Regeringskansliets, Polisens och Antidiskrimineringsbyråernas tält. Dessutom tillbringade jag en hel del tid i min egen förenings tält (se webbplats). Allt detta tog avsevärt mer tid än 20 minuter.

  2. Så härligt att det blev en bra dag!
    Och så glad jag blev när jag upptäckte att du skaffat ett nytt krypin. Har saknat dina ord.
    kram

  3. Gott att läsa om din dag, det var ett bra beslut du fattade att åka ändå. Befriande och berikande är dagens ord känns det som 🙂 *kram*

  4. Skönt att du haft det skönt 🙂
    PS: Kommer du online på Gtalk nån vacker dag? Skickade en förfrågan där för 3 dagar sedan om att få lösenord men du verkar inte ha loggat in ännu. Du kan maila mig lösen om du inte vill gå in på Gtalk.

    Tack på förhand!

Kommentarsfunktionen är stängd.