Det är så svårt…

Efter ett besked under gårdagen så var det som om alla broar öppnat sig. Som om jag förstod vad som verkligen nu händer. Tårarna vill aldrig ta slut och jag har svårt att sortera vad som är vad. Jag lägger också en stor skuld på mig själv och förminskar den jag är.

Det är så svårt, så svårt det här. Jag vet inte vad jag skall skriva mer än att jag någonstans ändå måste ta ansvar för mitt agerande de sista månaderna och nu försöka förstå varför jag betett mig som jag gjort. För igår och idag så blir jag bara så ledsen och arg på mig själv för att jag inte fattat bättre.

Kommer jag ur det här så kommer jag att klara allt och bli stark som fan, men just nu känns den tanken väldigt avlägsen.

Tar tårarna aldrig slut?

6 svar till “Det är så svårt…”

  1. Hittade precis din blogg via Mickey J Barczyks sajt.

    Jag är ingen expert. Jag fattar säkert mycket mindre än jag tror. Men jag plitade ner lite tankar om homofobi i min blogg igår. Läs gärna.

    Keep it up!

    Ha de!

  2. Att skiljas är att dö en smula. Att inte skiljas, när det är vad båda egentligen vill, är att förgöra varandra och livet… Tårarna kommer att ta slut och bortom allt jobbigt kommer Ditt Nya Liv att lysa upp framtiden!

  3. Finns det egentligen något att ångra? Att sakna det men en gång hade kan jag förstå, men ångra du verkligen stegen ni måste ta? Klart det ändå gör ont, men frågan kvarstår: Ångrar du dig? Kan du redan i dag se att det ändå kommer att ordna sig i slutändan och att det som händer just nu är tillfälligt?

Kommentarsfunktionen är stängd.