Gå i kloster

Det känns som om jag skulle behöva gå i kloster ett tag. Backa bandet och ta hand om mig själv. Ta mig själv mer på allvar och ta fajten med smärtan i mig genom meditation och egentid. Inte stoppa smärtan halvvägs utan låta den gå igenom hela mig. Jag vet, som vanligt så låter det så bra teoretiskt…

Den här semestern har inte varit bra för mig. Jag har fortfarande inte kunnat slappna av på ett bra sätt trots att det nu gått fyra veckor (en vecka kvar). Jag tillåter mig inte det och varför det är på det sättet vet jag inte.

Mickey har med sin kommentar i en tidigare post sagt det som jag inte själv velat se, men som är min verklighet idag. Han skriver bland annat:

Ibland måste man leva med en börda som tynger ens axlar oerhört, man får bita ihop och leva för andra och hitta njutning och nöje på sätt som erbjuds i livet.

Detta är viktiga ord för mig och de är just detta som gnager i mig. Mickey ser helheten och säger det som jag går omkring och bär på. Det är lätt att glömma den här biten och bara tala om att jag skall tänka på mig själv, jag skall göra det jag vill och jag jag hela tiden…

För mig är detta komplext, så jävla komplext och just därför så tror jag att jag måste söka ensamheten och söka mig inåt för att försöka hitta vad jag känner och vem jag egentligen är. För när jag försöker se på mig utifrån så ser jag bara ett enda stort frågetecken.

Jag har nog hela livet varit ett enda stort jävla frågetecken. Nu känner jag bara för att vara ifred och tänka. Att gå i kloster och stanna där. Länge.

4 svar till “Gå i kloster”

  1. Tänkte just föreslå att vi skall åka på retreat till St Davidsgården, men efter att ha kollat lite på deras hemsida så faller nog den tanken 🙂

  2. Åk på retreat, kloster light liksom. Berget eller St.davidsgården i Rättvik. Det är bomull för själen!

  3. Nej, man MÅSTE inte leva med den bördan, man VÄLJER av olika skäl att göra det!

    Nu åker du till Stockholm på måndag! Skall jag behöva åka till Uppsala och släpa med dig?

Kommentarsfunktionen är stängd.