Att dö…

Känslan att dö…

Ta steget och var trygg i valet. Visst är det mod i handlingen? För vem kan döma en? Vem kan säga att tanken är fel?

Att dö… ett eget val som bara jag gör…

Sen och det som hindrar mig är bra mycket starkare mekanismer…. men att bara känna känslan, att våga… vem kan förbjuda den?

Jag tillåter mig tanken… att dö och att få lämna in… utan att för den skull göra verklighet av tankarna…

2 svar till “Att dö…”

  1. sara: Jag menar mod på ett annat plan och det är svårt att förklara. Att ta sitt liv utan att ha försökt fullt ut är ju verkligen inget mod… återigen så är det svårt att förklara med ord… de som ständigt hotar med att ta sina liv skriker ju på hjälp… skall försöka formulera i en egen post vad jag egentligen menar… Kram!

  2. hm, jag kan inte hålla med om att det är modigt… Jag känner flera som valt att avsluta sitt liv – och jag kan inte hitta något mod i det. Det som finns kvar är bara frågor och sorg.

    Och, sorry att jag blir lite upprörd, men jag har en mamma som brukar snacka så här (av o till i många år), att det vore nog lika bra att jag dör – och jag blir förbannad varje gång.

    Förbannad för att hon lägger det på mig. Så, förlåt kära Jerry, jag hittar inget modigt i att ta sitt liv. Kram!

Kommentarsfunktionen är stängd.