Tystnaden

Jag måste nog börja blogga igen. Jag mår sämre av att inte skriva av mig de känslor som finns inom mig. Att gå med allt utan att skriva om det som finns inom mig gör saker och ting bara värre.

Detta grubblar jag en hel del på just nu. Inga namn förstås…

I en relation, oavsett status och konstellation, så finns det en sak jag verkligen avskyr. Det är när människor blir tysta. De säger ingenting utan tror att man skall förstå. För mig är tystnad en negativ egenskap. Det signalerar stopp och slut på snack och relation. Jag verkligen avskyr sådant. Jag vill prata och dissikera in i minsta detalj och jag vet att vissa inte vill sådant, men att bli helt tyst. Vad signalerar det?

Jag kan inte hjälpa det, men tystnaden är för mig dödsstöten i en relation. Man kan inte bara bli tyst och tro att jag skall fatta vad som menas. Jo, det finns aktuella fall just nu som förbryllar mig en aning…

Jag kan ha betett mig som en elefant i en porslinsaffär och jag kan vara totalt fel ute, men att för den skull bara tystna, det är för mig likadant som att säga att vänskapen är över. Så fungerar jag och det kände jag för att skriva om just nu.

Varför kan inte människor uttrycka det dom känner direkt istället för att bli tysta? Vad löser det, det bara skapar än mer frustration och en massa konstiga tankar.

Förlåt mig, men tystnaden gör mig så jävla frustrerad. Oavsett anledning…

4 svar till “Tystnaden”

  1. ”Jag kan inte hjälpa det, men tystnaden är för mig dödsstöten i en relation.”

    Jag förstår precis vad du menar. Jag resonerar likadant. Iallafall om kärleksrelationen. Slutar man prata och kommunicera och börjar ta varandra för givet är det ju lika med en dödsstöt. Jag är nog rätt svår att leva med och behöver tydlighet. Man är ingen tankeläsare. Men jag brukar inte vara sen med att påpeka att jag behöver tydlighet. Så för min del blir det ju aldrig något probem.

    sen har jag förstått att det kan medföra problem hos dom som är olika och som lever ihop. En del tycker att vissa saker är självklarheter, att en del borde förstå etc etc. Men jag tycker de tär fel; att tro att folk alltid ska förstå. Det är inte alltid så självklart. En del verkar inte ens orka. En del har också svårt att prata om känslor och är man själv en känslomänniska kan det ju bli krockar.

    I vänskapsrelationer är det samma. Blir jag fundersam så frågar jag och får jag sen inget svar eller någon slags feedback så blir det ju lite av en dödsstöt.

    Att sen en del vänner inte hör av sig när man kanske mår dåligt etc så tolkar jag inte in nåt särskilt i det mer än att de själv har nog med sitt. jag förväntar mig inte att folk ska finnas där för mig i alla lägen. Jag har lärt mig av livets hårda skola.

    Jag är glad att du börja blogga igen. 🙂 När ska vi ses? När kan du?

  2. aggeman: Jag vet, men jag har så svårt för det. Jag vet också att det finns människor som är tysta och för mig är det svårt att tolka dem och försöka förstå vad de menar när de inget säger.

  3. Man skall aldrig övertolka tystnad.

    Jag är en väldigt tyst person, men det betyder inte att jag inte bryr mig om de jag bryr mig om.

Kommentarsfunktionen är stängd.