Fri från rädslan

Är det verkligen otillräckliga vi känner oss? Det kanske är tvärtom, att den enorma kraft vi har inom oss skrämmer?

Skrämmer inte ljuset mer än mörkret? Egentligen? Mörkret känner många till och hur paradoxt det än kan låta så finns i detta en trygghet, medan ljuset som många gånger är okänt skrämmer.

För är det inte så att vi alla är Guds barn och vi alla kan om vi vill vara lysande, fantastiska, begåvade och otroliga? Hur kan vi undgå att vara det? Det ligger inget gott i att göra sig liten, göra andra osäkra.

Föddes vi inte alla till att förverkliga Guds härlighet inom oss? Det finns inte bara i några av oss, utan just i oss alla. När vi låter ljuset skina i oss så ger vi omedvetet andra samma tillåtelse. När vi gjort oss fria från vår egen rädsla, gör vår närvaro andra automatiskt fria. Faktiskt.

Jag vet att det i denna värld är så svårt att se detta ibland. Dagligen matas vi med mord, misshandel, krig och ”ondska”. Det är inte lätt ibland. Men att allt detta ”onda” händer utan mening är för mig ännu värre. För mig finns det ett högre perspektiv, en högre mening med livet på jorden. Jorden är vår skola för lärdom, jorden är ”helvetet” helt enkelt om jag hårddrar det lite.

Titta ut i världen, titta ut i din närmiljö, vilka är rädda? Vilka bygger murar?
Rädslan är motsatsen till kärleken. Rädsla är okunskap. Att vara rädd är att inte har hittat till det som gör oss trygga. Det som gör oss trygga finns där, om vi bara tillåter oss att släppa taget om prestigen, om det materiella och om alla falska föreställningar om att andra är orsaken till det liv jag lever. Att bli fri från rädslan kräver mod, mycket mod.

(2002)